Va, har det redan gått en och en halv månad!

Tittar in på min blogg varje dag, om inte annat för att på ett enkelt sätt kunna läsa de bloggar jag följer, och helt plötsligt slog det mig: mitt senaste inlägg var daterat 17 september. 17 september, det är ju för sjutton en och en halv månad sedan.

Visst har det varit saker att skriva om. Tandläkarbesök, föräldramöten (både i skola och idrottsklubbar), träningar och matcher, ideellt arbete, spelkvällar, kalas, simning och MASStester, ridning, bröllop, teatrar, orkestrar och konserter. Roliga saker som åker rätt in på pluskontot och tråkiga saker som sitter som en tagg i hjärtat.

En sak som maler i min hjärna och sitter som en tagg i mitt hjärtat är att det kommit fram att det finns klasskamrater till A som inte varit så snälla mot honom och att det pågått ett tag. Skolan har agerat på ett bra sätt, och föräldrarna till barnen i fråga har också agerat bra, och det finns en förklaring till varför det har blivit som det blivit, men ändå. Allt detta har gjort honom extremt känslig, vilket tyvärr leder till att han blir ett tacksamt offer. Samtidigt har det dykt upp andra konflikthärdar som är skilda från händelserna ovan, men sammantaget blir det jobbigt, jobbigt för alla parter.
Senast igår kom han hem och var i upplösningstillstånd för att en klasskamrat bjudit alla (som var med vid detta tillfället) på tuggummi utom honom. Och jag förstår att han blev ledsen och påverkad, och det var inte rätt att göra så, man får aldrig exkludera någon, men vad kan jag göra åt det förutom att bekräfta att han har rätt att bli ledsen när någon är orättvis och ojust och det var fel gjort att bjuda alla utom en? Ska maila skolan och informera om vad som hänt, så att de kan fortsätta arbetet med att lösa detta. Man blir verkligen som en tigrinna när ens barn är hotade!

På pluskontot däremot hamnar definitivt besöket på Hagens ridcenter. Var där med jobbets Korpsektion Ridning och testade på att rida dessa fantastiska iberiska hästar. Kan väl säga att jag blev såld, så tur i oturen att stället låg såpass långt bort.

Epicur, min kompanjon på Hagens Ridcenter.

Sen var det bröllopet. En av H's äldsta vänner H fick sin Å. Var lite skeptisk innan, för bruden hade jag överhuvudtaget aldrig träffat. Men vigseln var fin, har aldrig sett Missionskyrkan i Mölnlycke så vackert smyckad! Och den efterföljande festen på Hällsnäs var både rolig och trevlig med många goda samtal. Trodde vi skulle komma hem tidigt, för vigseln var redan klockan 14 och ja, med dom förutsättningar som var antog jag att det inte skulle bli så sent. Halv tre kom vi hem. In på pluskontot!

Bröllopsgäster, dresscode - aftonklänning!

Sedan kom jag äntligen iväg för att beställa mitt förtjänsttecken för långvarig tjänst. Kändes jätte skumt att gå omkring hos juveleraren och rata en massa snygga smycken för att de var för billiga (hade en viss summa pengar att handla för, och dem ville jag ju använda). La till lite pengar ur egen ficka för att få något användbart som jag verkligen ville ha: ett pärlcollier!

Förtjänsttecken efter 25 år!

Själva jubilarmiddagen var redan 10 april, så det var ett tag sedan, finns lite skrivet om den här.

Nu är det höstlov och jag är ledig från jobbet i två dagar, och just idag skiner solen!

Att välja eller välja bort

Har tänkt mycket på val det senaste, och då inte bara valen till riksdag, landsting och kommun, utan på alla möjliga val, och idag slog det mig att det är stor skillnad på att välja och att välja bort.

Min vikt går sakta men säkert uppåt, börjar närma mig maxvikten under graviditeterna, och jag vet att jag borde röra på mig mer och dra ner på onyttigheterna jag så gärna stoppar i mig. Men det går inte. Jag fortsätter stoppa i mig alldeles för många bullar och kakor, för mycket choklad och snacks. Sen suckar jag framför min spegelbild och undrar varför kläderna hänger i garderoben och krymper...
Problemet är att jag inte valt att leva hälsosammare utan försöker istället välja bort onyttigheterna, vilket går sådär. Samma sak med motionen, jag har låtit bli att välja att må bättre och komma i form genom att röra på mig då tillfällena ges, istället har jag valt bort att köpa träningskort, jag har ju ändå aldrig tid att gå...

A har för många fritidsaktiviteter, vi får inte ihop familjekalender och A har knappt någon tid över för annat än träningar/matcher och läxor. Det är ett svårt val, främst står det mellan fotboll och innebandy, de två aktiviteter som tar mest tid. Både fotbollen och innebandyn fungerar så otroligt bra med bra lagkamrater och underbara tränare med sunda åsikter och värderingar och båda har stabila, bra föreningar i bakgrunden. A ligger ungefär på samma nivå i båda sporterna. Jag har svårt att råda honom då båda aktiviteterna är så likvärdiga på alla plan, allra helst skulle jag vilja att han kunde fortsätta med båda tills han själv väljer vad han vill. Men jag har hela tiden tänkt att han måste välja bort något, men vi ska kanske fokusera på att han ska välja något.

Och valet i söndags, denna soppa som blivit.Var sen med förberedelserna, men när jag väl satte mig ner för att läsa på inför valet gick det relativt lätt att bestämma hur jag skulle rösta i kommun- och landstingsval, men till riksdagen var det stört omöjligt. Skulle jag rösta för, och lägga min röst på det parti som jag mest sympatiserar med, eller skulle jag rösta emot, och lägga min röst på ett parti som jag visserligen sympatiserar med i mångt och mycket, men långt ifrån tillräckligt för att rösta på under normala omständigheter, men i detta fallet kunde stoppa dem jag har minst sympatier med. Det slutade med att jag tog ett tredje alternativ, vilket i efterhand har visat sig vara en flopp, ett misstag. Jag skulle valt istället för att välja bort.

I min bekantskapskrets finns det människor som blivit bort valda. Vilken skillnad det är mot att välja att lämna. Inte för att något utav dem verkar enkelt, men känslan verkar helt annorlunda.

Det är lite som det här med att byta måste mot jag vill.
Jag måste städa - Jag vill ha rent
Jag måste gå ner i vikt - Jag vill må bra
Jag måste träna - Jag vill ha ork och energi

Att något som låter så enkelt och ser så enkelt i text kan vara så svårt i verkligheten.

Trosa havsbad och familjecamping 2014-07-10

Ideellt arbete i ideella organisationer

Vi ska få en ny klubbstuga till ridklubben. Det hela har gått väldigt snabbt, så hastigt och lustigt behövde det befintliga klubbhuset tömmas. Det har varit fullrulle hela helgen, men jag lyckades inte komma loss några timmar, men idag så. Fick även med mig S och H (A var på fotbollsträning). Vi var ett gäng så vi fick faktiskt klart så långt de var möjligt. Klubbhuset är i princip tömt, och av det som är kvar är det redan klart vem som ska göra vad och när.

Känns bra att man kunde hjälpa till några timmar i alla fall. Det är ju lite lurigt det där med ideella föreningar och frivillighet: hur många kommer och hjälper till när det behövs?
Den här gången verkar det ha fungerat i alla fall, och det känns bra. Skönt att slippa tvång och ekonomiska sanktioner som det ofta hotas med annars.

En vacker himmel någon gång för länge sedan, skulle gissa på 2004.

Teknikens under

Trodde det var lätt att föra över bilder från mobilen till den bärbara datorn, men det var ungefär lika smidigt som till den stationära, jag var fortfarande tvungen att gå via bildinsamlingen men hade trott att jag skulle kunna gå in i mobilen och hämta bilden direkt. Ja, ja. Bilden hamnade till slut i datorn i alla fall och till sist även här.

Vyn från min och S fikaplats igår.

Lite spännande var det dock att varken Bluetooth eller Wifi fungerade utan jag var tvungen att gå och hämta en kabel, trots att både telefon och dator är samma fabrikat. Ja, ja.

Helgen är i alla fall slut och alla innebandy- och fotbollsträningar, fotbollscuper, hårklippning och simskolor/träningar är avklarade. I morgon börjar en ny vecka med nya friska tag!

Försöker peppa mig själv, men det går inte så bra...

Tjafs och orättvisor

Det är en himla massa tjafs här hemma för närvarande, och allt är orättvist. Just nu är jag så less på alla dessa konflikter om stort och smått, om ditten och datten, om att den ene inte stängde av TV'n eller fick 5 min mer uppmärksamhet under läggningsproceduren, eller om att den andre gjorde ditten eller inte gjorde datten... Bla, bla, bla... Han slog mig! Men han petade på mig! Men han sa bla, bla, bla till mig! Men han gjorde en ful min mot mig! Men igår tog han min... och så kan det hålla på i evigheters evigheter, amen!

Eller när man inte vill/kan ta ett nej: Men jag förstod det som om att...

Ena stunden är de världens bästisar för att en mikrosekund senare sky varandra som pesten. Det som oftast händer under den mikrosekunden är att en skärm stängs av eller byter visningsobjekt...

Jag är så innerligt trött på att det enda som kan få dessa gossar att uppträda civiliserat är om de sitter framför en skärm.

Med skärm framför ögonen sitter de stilla och tysta, tätt, tätt om det behövs, tätare än siamesiska tvillingar.
Utan skärm bråkar de med varandra, är högt och lågt och pillar/petar på precis ALLT, gärna så att det går sönder eller förstörs.

Jag begär inte att de ska vara "osynliga", absolut inte, blir det för tyst är det inte bra det heller... men det måste väl finnas någonting mellan "tyst som en mus och osynlig" till "sabotör och huligan"?

This too shall pass! eller...

Solen på väg ner i havet en kväll i början av augusti.

Less

Det är inte direkt uppåt här, känner mig mest less på allt, alla och allting. Suck. Skulle behöva ett lyckopiller i ordets rätta bemärkelse, inte ett sertralin innehållande. Började fundera på vad sertralin pillret jag fick hette. Just det, Zoloft. Surfade runt lite. Sökte på ångest, hamnade på GAD (General Anxiety Disorder, generaliserat ångestsyndrom), som antagligen är den korrekta benämningen på diagnosen jag fick för 14 år sedan och som jag då uppfattade som "generell ångest".

Tänker tillbaks och minns hur jag mådde då och jämför med hur jag mår nu, och inser att det är väsensskilt. Visst har jag bakslag, men relativt sett är det riktigt bra, så det kanske inte är så illa trots allt.

Hmmm, kanske en affärsidé, bloggande som terapi? Jag mår i alla fall bättre nu än när jag började skriva detta inlägg, och det har tagit mig ca. 30 min att komma på bättre tankar. Vad tjänar en terapeut?

23 juli 2011 21:04:06

Snurra min jord

Jorden måste snurra snabbare kring sin axel och kring solen så fort som tiden rasslar iväg - det är redan september.

Snurrar gör det även i mitt huvud. Inte för att jag är yr, utan för att det är en massa tankar och funderingar som snurrar runt där inne och som jag inte får bukt med.

Tankar om jobb, familjer och relationer.
Små och stora tankar.
Mörka och ljusa tankar.
Tankar om dåtid, nutid och framtid.
Tankar om vill, bör och borde men utan måsten.
Tankar om önskningar.
Tankar jag inte vill tänka.
Tankar jag borde tänka, men slår undan.

Agera, acceptera eller ta sig därifrån.

Var finns facit?

Medaljens baksida

Jag börjar tröttna på att så många människor ser världen som svart eller vit, ond eller god, rätt eller fel.

Ta det här med miljöfrågorna till exempel.

Jag hörde på radion att ett försök att få fler att köra el-bil är att se till att det finns snabb-laddnings-stationer på strategiskt utvalda platser. Snabb-laddning skulle innebära att batteriet laddas fullt på 30 min istället för flera timmar och strategiska platser är i/vid centrum av olika slag. Det skulle vara gratis under en 5 års period att ladda sin el bil och det skulle finnas tillgång till gratis wifi för dem som behöver sysselsättning under laddningstiden. Visst, jätte bra, ju fler som låter bli bilar som drivs av fossila bränslen, desto bättre.
Vad är då medaljens baksida? Jo, att vi borde dra ner på elkonsumtionen, inte öka den. Går det åt mer el behövs mer el tillverkas, men ingen vill bygga ut vatten- eller kärnkraften. Vindkraft - ja tack - men inte där jag bor eller vistas. Solkraft - ja tack - men ger den tillräckligt här på våra breddgrader?

I samma program som dom pratade om el-bilar pratade de även om bilar som drivs av bio-gas, och det är ju också jätte bra, matavfallet tas till vara och alla är nöjda och glada, eller?
Medaljens baksida är att mängden matavfall till biogas är redan nu för liten. Den biogasanläggningen som programmet besökte tog redan emot matavfall från 8 kommuner i Stockholmsregionen och hade inga problem att ansluta många fler kommuner. När man sedan propagerar från annat håll för att vi inte ska köpa/tillaga mer matvaror än vi behöver för att minska på matproduktionen och matavfallet, ja då blir ju matavfall till biogasanläggningarna ännu mindre.

Under våren var det många som uppmärksammade Brasiliens bygge av ett vattenkraftverk i regnskogen och att en indianstam skulle bli radikalt påverkade på ett för dem negativt sätt.
Medaljens baksida? Om Brasilien inte bygger sitt vattenkraftverk, hur ska de då producera den mängden el de behöver? Vad är alternativet? Kolkraft eller annan fossil råvara? Kärnkraft? Sol eller vindkraft? Och hur stora/många sådana kraftverk skulle behövas för att producera lika mycket el som det omtalade vattenkraftverket? Ingen människa, eller i alla fall relativt väldigt få människor, är beredda att göra avkall på den så kallade bekvämligheten vi har i dagens moderna samhälle, annars är väl den enkla lösningen att använda mindre mängd el...  Jag är övertygad om att beslutsfattarna i Brasilien har vridit och vänt på problemet för att hitta den bästa lösningen, eller, ja, kanske inte den bästa men den minst sämsta lösningen, eller den som är bäst på lång sikt.

Jag säger inte att något av ovanstående är rätt eller fel, bara det är världen inte är svart och vit. Och det gäller nog fler frågeställningar än miljöfrågorna.

Fair Play Pris

I helgen har A varit på fotbolls cup. Själva cupen gick väl så där för A's lag (klubben han spelar för har tre P04-lag) men det roliga var att ett av klubben's P04-lag tog hem cupens Fair Play Pris. Det är andra året i rad!

Fair Play Priset är ett lagpris som är till för att motivera ett bra uppträdande. Under matcherna gör domarna en helhetsbedömning av lagets uppträdande av hur spelarna uppför sig på planen, hur ledarna agerar samt hur föräldrar och andra supportrar beter sig, det vill säga alla som är anknutna till laget involveras, både barn och vuxna.

Det här är väl ett erkännande om något att A's tränare gör ett bra jobb. Jag har alltid tyckt att tränarna känns som ett just och rättvist gäng med sunda värderingar, och detta visar att även andra ser det och håller med.

Han är lyckligt lottad vår A som har så fantastiskt bra tränare i fotbollen, och innebandytränarna är i samma klass. Det är bara tacka och ta emot att han får vara med så bra förebilder under dessa år.

Sedan är ju frågan hur länge han orkar hålla igång med allt. Under hösten ser aktivitetsschemat ut som följer:

• Fotboll - träning två*90 min, samt en frivillig extraträning à 60 min + en serie match per vecka, nu i höst dessutom ytterligare två cuper. Serien håller på till 8:e oktober, avslutningen brukar vara veckan efter det, sen ett par veckors uppehåll innan inomhusträningen sätter igång. Hittills har vi skippat inomhussäsongen på grund av
• Innebandy - startar 1 september med två träningspass à 90 min per vecka och när serien sätter igång är det dessutom 1 -2 matcher per helg. Antar att det blir några cuper också.
• Simning - träning 45 min en gång i veckan utom de tillfällen då träningen krockar med klubbmästerskap (tävling).
• Klarinett - lektion 30 min i veckan, på skoltid tack och lov. Nu ryktas det om orkester också, och om jag fattat rätt krockar den med ena fotbollsträningen.
• Sen tillkommer ju läxorna (som har högre prioritet än alla fritidsaktiviteter tillsammans) och så vill han vara med kompisar emellanåt också...

Åskoväder

Igår drog världens åskoväder förbi. Jag var bara tvungen att gå ut för att beundra det fantastiska skådespelet. Det var soligt och blå himmel åt ena hållet och typiskt åskgrå åt andra. Där emellan var molnen guld, gul, aprikos, rosa. Såg tydliga cumulonimbus och blixtarna for kors och tvärs över himlen och bakom molnen. En blixt slog ner inte alls långt bort och då riktigt skallrade det i väggarna samt att dundret nästan kändes i kroppen.

När jag beundrat spektaklet en stund gick jag in och hämtade kameran, kände bara att jag måste försöka föreviga detta skådespel. Här kommer några av bilderna (klicka på dem så blir de större):

Frontens kant.

Solen färgar molnen i guldrosa färg medan åskmolnen hopar sig till höger i bild.

Gjorde flera försök att fånga blixten, men lyckades inte trodde jag tills jag tittade på bilderna i datorn:
precis i trädtopparna längst till höger i bild skymtas en blixt.