Gnällspik

Det är ingen bra höst. Men det kanske märks på det ena gnäll inlägget efter det andra (och en massa annat gnäll som inte dryftas här), men det är så det känns just nu. Ute är det mörkt och grått. Pojkarna är i luven på varandra från det att de vaknar tills de går och lägger sig, och det är inte den ena som är mer på den andre utan de är lika goda kålsupare båda två.

Kanske inte var en så bra idé att låta dem vara hemma under jullovet? Men å andra sidan är vi trötta hela familjen och två veckor utan att behöva gå upp och åka iväg är kanske just det vi behöver.

De är söta när de sover i alla fall.

Var på Galenskaparna och After Shave's 30 årsfest i torsdags. Lite trist att Knut Angered var sjuk, men den var himla bra ändå, en skrattfest med hög igenkännings faktor!

Grått

Jag känner mig lika grå som Novemberdagen utanför fönstret har varit idag. Jag borde sova mer men ska bara... det är inte bara påsar under ögonen längre, utan även över (undrar om de försvinner om jag sover mer, eller om mitt sömn-slarv har satt permanenta spår). För att inte tala om bristen på tålamod...

Sedan händer det en massa tråkiga och ledsamma saker i perferin och jag är rädd att den trenden ska krypa närmare och drabba den som är närmare och allra närmast. Pessimist - javisst!

Lönen då? Jo tack, först var jag riktig nöjd då jag fick mitt emellan det jag begärde och min tänkta lägsta acceptens nivå. Sedan när det visade sig att jag fått lägre en potten var jag inte lika glad längre. Sedan kom jag ihåg att min chef sa att de var nöjda med min prestation och att lönen byggde på det samt att de sett över strukturen i gruppen och på avdelningen, så då kändes det ok igen. Så om jag då försöker vara lite positiv så var det väl strukturen som gav mig lite lägre resultat. Låg i alla fall inom spannet där de flesta hamnat, både i reda pengar och i %.

Annars har jag en förkylning som ligger och lurar. Först var det hosta, sedan rann ögonen i flera dagar och idag har det inte runnit alls från ögonen men näsan har börjat rinna istället samt täppt till sig lite och det kliar något vansinnigt i öronen. Hoppas det inte blir värre.

Igår var jag på Skyfall, den senaste Bond-filmen. Den var bra tycker jag och kändes inte alls lång trots sina 2 h och 20 min.

Arg

Var kommer all ilska och frustration ifrån? Det skulle jag vilja veta. Känner mig arg, frustrerad och trött mest hela tiden. Därför händer det inte så mycket här just nu. All frustration ger mig skrivkramp.

Mörkt

Det känns mörkt nu, både ute i naturen och inne i själen.
Är trött och förkyld, men såret på ryggen har äntligen läkt.
Är ingen bra mamma, är mest arg och irriterad.
Känns som allt jag tar mig för går mig emot.
Kalender-krockar är mer regel än undantag, och då är det ganska glest mellan happeningarna.
Och snart är advent här och då kommer alla måsten, vill och borden i en strid ström ända fram till jul.

Jag vill rycka upp mig, men hur?

Weekend

I fredags var jag och såg Lena Ph på Rondo. Klart sevärd och värd ett besök. Lite tråkigt dock att det inte fanns utrymme för extranummer, men annars klart godkänt. Satt lite på sidan, så jag hade inte full koll på vad som hände inne på scenen, men på det sätt scenen var uppbygd gjorde det ingenting.

Bild från http://www.dotoday.se/sv/goteborg/rondo-liseberg/lena-philipsson/9764107-a

Jag har väl aldrig varit ett stort fan av Lena Ph, först låtarna med henne jag köpte var de från "Så mycket bättre" säsong 2 (2011), ganska nyligen med andra ord. Men hon har liksom alltid funnits där, hon slog ju igenom på 80-talet då jag var tonåring. Och så känner jag hennes syssling...

Annars har väl helgen gått i sportens tecken med både innebandy och fotboll. Och Elfsborg tog SM guld i fotboll till A's stora lycka, men mamma och pappa fattade ingenting.

Och så missade S ett Halloweenparty, men jag känner mig oskyldig, även om det gör ont i mamma-hjärtat, men jag har svårt med en inbjudan bestående av en 7-åring som kommer springande i skolkorridoren en måndag och frågar om S vill komma på hans Halloweenparty på lördag och mitt svar är "jag tror det går bra, men vilken tid är det" och vid en närmare koll med pappan ifråga får till svar att "jag tror mamma sa vid 3" och thats it. På lördagen drygt 1 h innan det eventuella partyt eventuellt skulle börja skickade jag ett SMS för att kolla om det var något eller ej (jag är på väg till innebandyn med A). Inget svar. Vid 22-tiden på lördags kvällen ringde mamman ifråga, först då hade hon sett mitt SMS och partyt var sedan länge slut. Tur i oturen så verkar S inte särskilt ledsen för det missade partyt.

Halloween

Jag är kluven till Halloween.

I början var jag väldigt anti till denna importerade, amerikanska högtid som kom och klampade in med sitt kommersiella budskap (kom och köp!) mitt i Allahelgonahelgen. Det största problemet tyckte jag var att det inte fanns någon styrning. Man kunde få "Bus eller godis"-besök under en veckas tid om det ville sig riktigt illa och Halloween inföll mitt i veckan. Något år har jag bojkottat det helt och hållet, mörklagt huset och låtsats att jag inte är hemma. Enda fördelen som jag såg var att affärerna hade så fullt upp med Halloween att de sköt på julpyntet några veckor.

I och med barnen har blivit äldre har jag insett att jag kommer inte undan. Inte så att jag pyntar huset, men jag har godis på lager och barnen får spöka ut sig och gå och "terrorisera" grannarna. Och jag har varit på Halloween-party och spökat ut mig.

Men de senaste åren har jag märkt en avmattning. Inte lika många "Bus eller godis"-besök (eller det kanske säger mer om åldern på barnen där vi bor...). Och när jag var och handlade tidigare i vecka stod advents- och Halloweenpyntet sida vid sida (och det är flera veckor sedan jag köpte de hett eftertraktade adventskalendrarna från LEGO).

Och jag tycker faktiskt det är lite tråkigt att Halloween håller på att ebba ut.

Fast dagens behållning var bilen med registreringsskylten BUU!

Idag tog det 1 och en halv timme i stället för 20 min att komma till jobbet, allt beroende på en krock mellan en lastbil och traktor på en av de större lederna. Det som underhöll mig under resan (förutom radions P4) var Audin framför i kön som hade en registreringsskylt som började med BMW.

I fredags morse gick låset på entrédörren sönder, det var fallkolven som fastnade så dörren går inte att stänga om man inte låser den. Den första låskassetten höll i 6 år, den nuvarande har suttit på plats i 3 år samt att vi varit tvungna att montera extra lås skydd på samtliga dörrar för det var extremt lätt att göra inbrott. Kan väl inte påstå att vi är jätte imponerade av kvaliteten... Idag har H pratat med leverantören av låset och de skickar en ny kassett med enda motkravet att vi skickar den gamla, trasiga kassetten i retur (hoppas det skickar med ett frankerat returkuvert).

Annars har det varit en fin höst-helg, synd att man inte hade mer tid att spendera utomhus.

Äntligen

Så igår kom det då äntligen, mailet som S väntat på sedan i april:

Hejsan!

Nu drar vi igång med innebandy för grabbarna födda 06, med start i X-hallen på söndag 28 oktober kl 10:30 -> 12:00!

Och pappa ställer upp som tränare. Kan det bli bättre? Tur att han fusk-tränade lite i våras så att vi redan har glasögon, klubba etc. så man slipper att åka och handla det i panik.

I morgon ska jag ha lönesamtal på engelska via video med Tyskland där min tyska chef befinner sig. Hoppas det går bra och att jag får fram det jag vill ha sagt. Engelskan känns väldigt svart/vit jämfört med svenskan som, av naturliga själ, är mer nyanserad. Jag är i alla fall garanterad 0,45%, det är ju alltid något.

Dålig förmåga att läka?

Idag var jag hos distriktssköterskan för att ta bort mina stygn. 7 st var det tydligen (långt! har aldrig haft fler än 4 hittills, vad jag vet). Vi småpratade lite och efter vad jag berättade drog hon slutsatsen att det hade blött mycket under själva ingreppet. Hon lät även mer och mer bekymrad för varje stygn hon tog bort. Till slut sa hon att det inte alls såg bra ut, för det såg inte ut som om det läkt så mycket som det borde vid det här laget. Hon bestämde sig för att låta de två sista stygnen (de i mitten) sitta kvar.

Orsaken var tydligen att olika människor har olika bra förmåga att läka, och min förmåga att läka är tydligen sämre än genomsnittet, vilket jag i och för sig har haft på känn.

Så nu ska jag tillbaks på måndag och (förhoppningsvis) ta bort de sista stygnen. Har fått ännu strängare förhållningsregler om fysisk aktivitet/svettning och duschning samt att jag inte ska töja i sårområdet. Hur lätt är det på en skala när såret sitter på höger sida av ryggen strax under BH-bandet ganska långt ut mot sidan. Kan ju knappast lyfta högerarmen utan att sträcka sårområdet.

Så nu går jag omkring och är rädd för att såret ska spricka upp (har varit med om det en gång förut), trots att två stygn sitter kvar (vet dock inte om stygnen som skulle försvinna av sig själva är kvar eller inte) och det är tejpat och täckt av en ny (stor) kompress. Och så är kompressen lite blodigt... undrar om det är på grund av de borttagna stygnen eller om såret börjat spricka upp?

Fick även stränga order om att kompressen i allra möjligaste mån skall sitta kvar tills på måndag. Det var väl i princip bara om jag reagerar på kompressens som jag fick ta bort den. Jag har reagerat mot kompresser förut med klåda och irriterad (röd) hud. Men om jag inte får ta bort kompressen, hur ska jag då se om såret spricker eller ej, det går ju inte att se igenom kompressen!

Höstprakt

Idag hade väderprognosen förutspått en varm och solig höstdag. Naturligtvis var förmiddagen lika grå som vanligt och termometern visade ca. 10 grader. Efter en stund kom även regnet...

A tog pappa med sig och åkte iväg på helgens innebandymatch. Jag hade tänkt tillbringa den tiden i trädgården med att kratta löv och barr samt lite annat höst-fix, men lusten hade liksom runnit av mig i takt med regndropparna.

På eftermiddagen var vi bjudna på middag hos mamma. Och helt plötsligt hade det spruckit upp. Så mellan mat och efterrätt tog vi en promenad i det soliga höstvackret.

Det är något speciellt med hösten och dess färger. Det gula, röda, bruna och gröna i en förunderlig färgprakt. I fredags var jag på tjänsteresa. Färden gick längs med 45:an och Göta Älvdalen. Trots gråa tunga moln och tidvis regnande (dock relativt lite vind) var det otroligt vackert.

Samma sak idag. Dessa färgsprakande löv som speglade solens strålar, slöjande dimmoln bland några trädtoppar, så otroligt vackert.

Nu säger väderprognosen att det ska bli kallare, till och med frost. Och med frosten brukar löven falla och den vackra hösten byts mot den intensivt mörka hösten. Men förhoppningsvis byts den mot en snöig vinter lagom till advent.