2012-05-19 Flygvapenmuseum

Vaknade i det stora hotellrummet och gjorde oss i ordning för frukosten, vilket var en mycket trevligare upplevelse än den dagen före. Packade ihop oss och åkte vidare mot Flygvapenmusem, ett mycket intressant och roligt museeum som passar de flesta åldrar men kanske framförallt för flygintresserade. Massor av olika (militär)flygplan bl.a den över Östersjön nedskjutna och bärgade DC-3:an samt ett flyglabb med diverse simulatorer och experiment, H passade på att testa en JAS-simulator.

Efter ett antal timmar (fler än jag trodde då vi planerade vår lilla semester tripp) inklusive lunch satte vi oss i bilen för att åka vidare mot Jönköping där vi skulle stanna till hos goda vännerna E och A. Efter god mat och trevlig samvaro satte vi oss återigen i bilen och fortsatte resan hemåt.

Det var ett trött men mycket nöjt gäng som somnade hemma i de egna sängarna.

2012-05-18 Kolmården - dag 2

Vaknade utvilade och gjorde oss i ordning för frukosten, vilket visade sig bli resans botten-napp, så den lämnar vi åt sitt öde. Packade, checkad ut och begav oss åter in i djurparken för att titta på /gör det vi inte hann första dagen samt återbesöka favoriterna från dag 1. På programmet stod, förutom djuren själva,  Bamse teater, Barnens lantgård, Sälshow m.m.

Järv.

Frågan är vem som blir mest trött, de som tittar eller de som blir tittade på?

Sjöbjörn, en av sälshowens stjärnor.

Mitt under sälshowen dog kameran - vi hade missat att ladda batterierna under natten. Tur i oturen hade vi tagit med den gamla kameran, så vi kunde fortsätta den digitala dokumentationen.

Ståtlig Silverrygg!

Röd panda på Bambu jakt.

Dagen gick mot sitt slut och parken skulle stänga vilket var minst lika händelserikt som resten av dagen, vi fick möjlighet att se när djuren gick in till sina stallar. Mycket underhållande.

Började första delen av hemfärden som gick ända till Linköping, där vi skulle sova en natt, Har aldrig varit i Linköping, men det lilla jag såg verkade mycket trevligt.

2012-05-17 Kolmården - dag 1

Startade tidigt och åkte öster ut. Ungefär vi Jönköping slutade det regna. Kom fram till Vildmarkshotellet där vi skulle bo, checkade in och fick rummet samt entré biljetterna till Kolmårdens Djurpark. Vi använde hotellets entré som ligger vid Delfinariet och kom alldeles lagom till en av dagens shower. Jag har älskat delfiner sedan sist jag var på Kolmården, vilket torde vara si så där en 33, 34 år sedan.

En av showens stjärnor.

En bra start på en bra dag. Efter showen fortsatte vi vidare in i parken och tittade på fler djur och prövade flera aktiviteter såsom Safari (via linbana), Delfin expressen (berg och dalbana), Sjörövarskeppet (åkattraktion), Sveriges högsta rutschkana, studtsmattor m.m. m.m.

Safari: inte så vanligt inslag i de svenska skogarna i vanliga fall.

Utsikt från Safari-linbanan över Bråviken.

Glad att det fanns staket emellan...

Ett jobb att avundas, eller inte... charmiga djur i vilket fall.

A gillar att klättra högt...

Så stor, så ståtlig, så graciös.

När parken stängde för dagen gick vi tillbaks till hotellet, åt middag och sedan var det dags att inta hotellets SPA-anläggning med flera poler och en vidunderlig utsikt över Bråviken. Det var ett mycket trött men lyckligt gäng som gick till sängs.

Lycka

Solen skiner från en klarblå himmel, bilen rullar på bra och AC'n sköter sitt jobb. Ur radion strömmar musik som för mig tillbaks till början av 80-talet... höjer volymen och njuter!

Vår bästa tid är nu... eller?

Det är för mycket nu, på alla fronter. Beviset kom i en dräpande kommentar från A: han har inget kul liv, han vill inte bo kvar med oss. Det ska en 8-åring inte ens behöva tänka, någonsin. Sen blev han ledsen och sa: jag älskar dig mamma. Och mammans hjärtat brister i tusen bitar och hon tänker att hon verkligen är världens sämsta och elakaste mamma, någonsin.

Jag känner mig som en urvattnad trasa, H verkar trött och sliten han också, S är mer tålamodsprövande än någonsin, ingen undkommer hans retsamma attityd och gränstestande.

Fram till midsommar känns det som om det mest är ett flackande mellan en avslutning här, en annan avslutning där, fotboll hit och match dit och simskola däremellan. Kalasen duggar tätt.

Vart tog "här och nu" vägen?

Var sitter nödbromsen?

Positivt dock: A's spelutbrott verkar ha försvunnit!

Astmautredning, steg 2

Idag var jag och A på fortsättningen av hans astmautredning - provokationstesten. I förra veckan var han förkyld med hosta på nätterna, så jag var lite orolig att vi skulle behöva boka om tiden, men hostan gav med sig för ett par dagar sedan, så vi körde, trots att rinnsnuvan inte gett sig...

Först togs en vilo-spirometri. Efter det fick han pulsmätare och vi fick order om att gå ut och springa (tack och lov var det bra väder, lite blåsigt och kallt, men soligt!), minst 6 min och pulsen skulle upp i minst 200 slag/min innan sköterskan var nöjd. Kan ju lugnt säga att den otränade mamman inte hade en chans att hänga med i sonens tempo, dessutom hann han längre än sträckan som sköterskan tipsade om (sprang fram till en viss punkt och sedan tillbaks igen). Han var tillbaks hos sköterskan efter 6,5 min och först hade pulsen varit 188, men hoppade upp till 207, så han fick gå in och göra första spirometrin (den var klar när jag väl kom tillbaks till undersökningsrummet...). Efter 5 min gjordes en ny spirometri och efter ytterligare 5 min gjordes en till och efter 5 min till så gjordes den sista.

Efter dessa mätningar av lungkapaciteten fick han andas ventolin i ca 3 min och sedan fick vi vänta en kvart innan den sista spirometrin gjordes.

Kurvorna såg jätte fina ut, speciellt med tanke på den pågående förkylningen, så astma är uteslutet (det var sköterskans tolkning, hon antog att läkaren kommer att höra av sig i alla fall som uppföljning). Vilken lättnad! Det förklarar ju inte hans beteende, men nu vet vi i alla fall att det inte har med andningen att göra. Det kan ju vara ett personlighetsdrag, vem vet.

Det vi vet är att det har lossnat både på fotbollen och simningen den senaste veckan.

Blygsamhet ger inga stjärnor på himlen

Jag och några andra bloggare har fått en utmaning av Eva -Blygsamhet ger inga stjärnor på himlen. Vidare säger utmaningen: Det ni ska göra är en lista på saker ni är bra på, minst åtta grejer ska vara med. Självklart är det frivilligt. Att jag valde just er beror på att jag har en känsla av att ni inte alltid ger er själva cred och jag vill att ni ska sola er lite i glansen av era underbara personligheter:-)

1. Jag är bra på ordning och reda - både att skapa och bibehålla.
2. Jag är bra på struktur och att strukturera.
3. Jag läser snabbt - åtminstone skönlitteratur.
4. Jag är bra på logik och logiskt tänkande.
5. Jag är bra på att planera - har dock en viss förbättringspotential när det gäller själva genomförandet...
6. Har lätt för att tänka i scenarier.
7. Jag är bra på att sjunga och hålla tonen - i alla fall i kör.
8. Har ett (för) bra luktsinne.

Jag skickar vidare utmaningen till: Allt & Ingenting!, Nina, Bakel.se, Lilla My, Carina och Jenny. Nu är det er tur. Kör så det ryker och skicka vidare!

Full agenda

Det är lite för mycket i almanackan just nu, både hemma och på jobbet, och jag känner att jag inte har kontroll över situationen,vilket gör att jag blir stressad och när jag blir stressad sätter det sig på magen vilket gör mig ännu mer stressad...

Idag fick jag i alla fall deklarerat för både mig och bröderna-bus, så där försvann ett måste.

Annars var det vår-premiär för grillen idag och både mormor och farmor var här och avnjöt måltiden som bestod av marinerad fläskfilé med klyftpotatis, bearnaissås och en sallad. Lyxade till det med ett glas rött till. Mums!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Ibland dyker det upp saker som gör skillnad. UNICEF gör skillnad för många barn i världen. Att stötta UNICEF genom att skriva en bloggpost är ett relativt enkelt sätt att göra skillnad på.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Detta är inget uppdrag för mig, så jag publicerar den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra. Och det gör skillnad.

© UNICEF/Asselin

UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Premiär!

Idag har jag besök på bloggen av en gästbloggare. Det är Eva, en vän sedan tonårstiden, som skriver om en av sina fritidssysslor, eller är det rent utav en livstil?

Tid att skriva

När folk jag inte känner så väl får höra att jag skriver böcker på fritiden så är det många som suckar längtansfullt och säger: ”Hur har du tid?”  Mitt standardsvar för tillfället är: ”Jag spelar inte golf.” Det är det nämligen många av dem som fäller kommentaren som gör och det är ju också en fritidssysselsättning som tar en hel del tid… J

Skämt åsido är det naturligtvis inte så att jag har mycket mer tid än andra utan det handlar om att jag prioriterar skrivandet högre än andra saker. Det är min främsta fritidssysselsättning. Det innebär att jag inte har massor med andra hobbys som jag lägger massor av tid på. Vi har definitivt inte världens mest välstädade hem (det har vi i och för sig aldrig haft… ;-) ). Vi har inte nybakat var och varannan dag. Tvätten stryker jag inte. Möjligen att jag stryker en blus precis innan jag ska ha den.  Om du vill skriva är sättet att få tid att skippa andra saker som du kan göra på den tiden.

En annan sak är att du inte behöver så mycket sammanhängande tid som de flesta som inte skriver själva tror. Ju oftare du arbetar med berättelsen desto mindre tid krävs åt gången. Det är klart att om du inte skrivit på ett halvår så tar det dig ett antal timmar innan du kommit in i berättelsen igen, men om du skriver varje dag kan du få vettigt jobb gjort på så lite sammanhängande tid som en kvart. De flesta kan få loss en kvart per dag.

Tid är det lilla problemet i sammanhanget om du verkligen vill skriva. Det som kan vara värre är faktiskt orken. Det finns vissa som tror att du behöver vara deprimerad för att skriva bra. Det är inte sant. Om du är deprimerad kan du oftast inte skriva. Inte heller om du är helt uttröttad p.g.a. brist på nattsömn, t.ex. med små barn som håller dig vaken på nätterna. I de lägena försöker jag istället få tid för vila för att kunna ha ork att skriva när jag vilat upp mig. Ibland är det viktigast. Om jag i det läget ändå inte vill släppa skrivandet helt kan det hända att jag bestämmer mig för att ägna en kort stund varje dag åt att leta fakta till berättelsen, fundera över bakgrunden eller skriva ett kort stycke. Men ibland tar jag helt enkelt semester några dagar…

Drömmer du också om att skriva böcker? Om du gör det så vad är det som stoppar dig?

Eva Holmquist

Ps. Om du är nyfiken på min senaste bok Kedjor känns bara när du rör dig så hittar du den också hos nätbokhandlarna. Du kan också läsa första kapitlet på http://www.provlas.se/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig/. Du hittar mig i vanliga fall på min blogg www.ettknytt.blogspot.com