Läste i GP att studenterna klagade på att det fanns misstänkt mögel i en av skolans matsalar. Jätte trist om det är så. Men det som fick mig att reagera var kommentaren från en av de ansvariga: Det hade hon inte hört talas om, ingen hade larmat, ingen anmälan hade gjorts.
Så då undrar jag: tror folk i allmänhet att saker blir fixade och lagade om man inte berättar för dem som är ansvariga att det finns något att fixa och/eller laga? Man ser ett problem, konstaterar att inget händer, blir arg och vänder sig till GP, för man tror att de ansvariga struntar i problemet fastän det kanske i själva verket är så att inge bemödat sig att berätta att problemet existerar.
Samma sak händer på jobbet hela tiden. Skrivaren funkar inte. Vad gör man? Jo, man skiter i det och går vidare till nästa. Stopp i toaletten? Samma sak, går vidare till nästa. Trasig kaffeautomat? Samma sak igen, strunt i det och gå vidare till nästa. Osv osv.
Sen är det ett himla gnäll kring fikabord och i matsalen om allt som inte fungerar. Men hur ska de som kan fixa och laga få en möjlighet att göra sitt jobb om ingen meddelar dem att det finns saker som är trasiga och inte fungerar? Tankeläsning?
Är det däremot så att man har sagt till, och sagt till igen, och igen och inget händer, då kan man gå vidare till GP eller någon annan tidning eller TV med för den delen, för då är det någon som missköter sitt jobb.
onsdag, februari 12, 2014
Sträck ut en hand
Det känns bra att hjälpa andra. Jag brukar till exempel köpa tidningen Faktum, för jag tror på hjälp till självhjälp. Det är även därför jag tycker iden med mikrolån är så smart. Jag brukar även skänka pengar till olika typer av organisationer, för jag tror och hoppas att de kan göra någon nytta här i världen, oavsett om det gäller generella eller mer specifika ändamål.
Då tycker jag det är svårare med mer konkret, specifik hjälp. Tyvärr är det ofta så att den hjälp man erbjuder sina medmänniskor bara blir en mening i förbifarten, ett meddelande i cyber space. Och när man ber om hjälp blir det ofta samma resultat. Man menar väl men det är svårt att gå från ord till handling.
Därför har jag slutat att slentrianmässigt erbjuda min hjälp till höger och vänster, för det blir oftast inte något utav det. Istället försöker jag hitta de tillfällen då jag kan sträck ut min hjälpande hand och verkligen stå för den hjälpen jag erbjuder.
Ett exempel: istället för att säga att jag kan hjälpa att flytta, vilket oftast inte blir av då tid är en bristvara för mig, erbjuder jag mig att låna ut min flyttlådor.
Och visst känns det extra bra i kropp och själ när man faktiskt kan hjälpa en medmänniska. Det som för en givare av hjälpen, oavsett vad det gäller, inte känns som en speciellt stor insats/uppoffring kanske för mottagaren är allt just då.
Och hjälpen behöver inte alltid vara så storslagen, fantastisk och påkostad, eller handla om ekonomi och pengar, även om ekonomisk hjälp/stöttning kan vara nog så viktig för den som är i behov av den och inte speciellt ansträngande/svår för den som har sin ekonomi på det torra och lite till. Det skulle kunna röra sig om att vara en extra hand, en axel att luta sig mot, att låna ut ett öra för att någon ska kunna lätta sitt hjärta eller be om råd, barnvakts hjälp, låna ut saker/prylar, agera smakråd etc.
Det finns så många olika sätt att hjälpa en medmänniska, det viktiga tycker jag är att man utgår från sin egen förmåga och möjlighet när man sträcker ut sin hjälpande hand och att man gör det utan baktanke.
Då tycker jag det är svårare med mer konkret, specifik hjälp. Tyvärr är det ofta så att den hjälp man erbjuder sina medmänniskor bara blir en mening i förbifarten, ett meddelande i cyber space. Och när man ber om hjälp blir det ofta samma resultat. Man menar väl men det är svårt att gå från ord till handling.
Därför har jag slutat att slentrianmässigt erbjuda min hjälp till höger och vänster, för det blir oftast inte något utav det. Istället försöker jag hitta de tillfällen då jag kan sträck ut min hjälpande hand och verkligen stå för den hjälpen jag erbjuder.
Ett exempel: istället för att säga att jag kan hjälpa att flytta, vilket oftast inte blir av då tid är en bristvara för mig, erbjuder jag mig att låna ut min flyttlådor.
Och visst känns det extra bra i kropp och själ när man faktiskt kan hjälpa en medmänniska. Det som för en givare av hjälpen, oavsett vad det gäller, inte känns som en speciellt stor insats/uppoffring kanske för mottagaren är allt just då.
Och hjälpen behöver inte alltid vara så storslagen, fantastisk och påkostad, eller handla om ekonomi och pengar, även om ekonomisk hjälp/stöttning kan vara nog så viktig för den som är i behov av den och inte speciellt ansträngande/svår för den som har sin ekonomi på det torra och lite till. Det skulle kunna röra sig om att vara en extra hand, en axel att luta sig mot, att låna ut ett öra för att någon ska kunna lätta sitt hjärta eller be om råd, barnvakts hjälp, låna ut saker/prylar, agera smakråd etc.
Det finns så många olika sätt att hjälpa en medmänniska, det viktiga tycker jag är att man utgår från sin egen förmåga och möjlighet när man sträcker ut sin hjälpande hand och att man gör det utan baktanke.
tisdag, februari 11, 2014
Kort jobbvecka
I går kväll var ryggontet i princip borta, så dröm om min förvåning när jag vaknade i morse med värre ryggont än igår. Vad är detta för något. Dags att investera i ny säng och/eller nya kuddar? Ska bli spännande (eller inte) att se hur det är i morgon bitti.
Nu har jag i alla fall jobbat klart för denna veckan, ska ha sportlov med pojkarna resten av veckan, får se vad vi ska hitta på.
Nu har jag i alla fall jobbat klart för denna veckan, ska ha sportlov med pojkarna resten av veckan, får se vad vi ska hitta på.
måndag, februari 10, 2014
Måndag
Vaknade i morse med ryggont. Jag har väldigt sällan ont i ryggen, så jag var lite förvånad. Dessutom var det på ett ställe jag aldrig haft ont i förut, nämligen området nedanför skulderbladen men ovanför korsryggen/ländryggen. Hur skumt som helst. Har en gammal förslitningsskada i ena skulderbladet som går upp ibland om jag inte är försiktig, sen kan jag ha ont i korsryggen/ländryggen, men området däremellan, har jag aldrig haft ont i tidigare. Mysko.
När jag sedan dessutom kom fram till jobbet och insåg att datorn stod kvar hemma i hallen, höll jag på att ge upp. Ingen bra start på veckan, men å andra sidan kan det ju bara gå åt ett håll och bli bättre, eller...
När jag sedan dessutom kom fram till jobbet och insåg att datorn stod kvar hemma i hallen, höll jag på att ge upp. Ingen bra start på veckan, men å andra sidan kan det ju bara gå åt ett håll och bli bättre, eller...
söndag, februari 09, 2014
+1
Så har man lagt till ytterligare ett år av livserfarenhet till sitt gedigna bibliotek av visdom.
Just nu tycker jag att det ät jobbigt att fylla år, inte själva födelsedagen och firandet som sådant, jag har bara så rysligt svårt att inse att de antal år som förknippas med min ålder verkligen tillhör mig. Jag menar, så gammal kan jag väl ändå inte ha hunnit att bli... eller? Att vara född -68 känns inte in närheten av lika illa som att vara (kan knappt skriva det) 46. Ryser.
Hur gick det till? Hur har alla dessa år hunnit passera? Vad har jag gjort och uträttat under alla dessa år? Det är inte för intet underrubriken till bloggen är " Mina tankar och funderingar om livet - det där som pågår medan jag har fullt upp att göra annat", för det är så jag känner. Dagar kommer och dagar går, men vad gör jag med dem?
Dags för nästa livskris?
Hade en vid 25, så det kanske är läge nu när jag närmar mig det dubbla...
Och förresten, +1 passar också bra på fortsättningen om bilen. I går när H och A kom hem från innebandyträningen, så gick framdörren på passagerarsidan sönder så den gick inte att stänga. Det var en bult eller liknande som gick av. Kanske dags att bita i det sura äpplet och kasta pärlor för svinen och investera i en ny bil...
Just nu tycker jag att det ät jobbigt att fylla år, inte själva födelsedagen och firandet som sådant, jag har bara så rysligt svårt att inse att de antal år som förknippas med min ålder verkligen tillhör mig. Jag menar, så gammal kan jag väl ändå inte ha hunnit att bli... eller? Att vara född -68 känns inte in närheten av lika illa som att vara (kan knappt skriva det) 46. Ryser.
Hur gick det till? Hur har alla dessa år hunnit passera? Vad har jag gjort och uträttat under alla dessa år? Det är inte för intet underrubriken till bloggen är " Mina tankar och funderingar om livet - det där som pågår medan jag har fullt upp att göra annat", för det är så jag känner. Dagar kommer och dagar går, men vad gör jag med dem?
Dags för nästa livskris?
Hade en vid 25, så det kanske är läge nu när jag närmar mig det dubbla...
Och förresten, +1 passar också bra på fortsättningen om bilen. I går när H och A kom hem från innebandyträningen, så gick framdörren på passagerarsidan sönder så den gick inte att stänga. Det var en bult eller liknande som gick av. Kanske dags att bita i det sura äpplet och kasta pärlor för svinen och investera i en ny bil...
fredag, februari 07, 2014
TGIF
Idag har det varit ömsom vin ömsom vatten.
Bilen blev klar idag och kostade många sköna tusenlappar att lösa ut. Det var någon styrbox eller något som var orsaken till haveriet.
Fick bokat tid för översyn av A's klarinett, och jag fick den gratis enligt köpekontraktet trots att jag var en dag för sen, men jag kontaktade dem i måndags via deras hemsida, så det var den dagen de räknade.
H bokade hyrbil inför kommande fjällresa (vågar inte lite på vår Volvo, och Renaulten är lite för liten för en långresa), synd bara att han bokade en vecka försent, tur att vi upptäckte det så han kunde boka om och boka rätt.
Hela jobb-eftermiddagen har gått åt till att rätta fel, tråkigt att göra om jobb, kul ändå att det visar sig att resultatet blev bättre efter rättningen, det är inte alltid det blir så i mitt jobb.
Och nu ska jag fira helg!
Bilen blev klar idag och kostade många sköna tusenlappar att lösa ut. Det var någon styrbox eller något som var orsaken till haveriet.
Fick bokat tid för översyn av A's klarinett, och jag fick den gratis enligt köpekontraktet trots att jag var en dag för sen, men jag kontaktade dem i måndags via deras hemsida, så det var den dagen de räknade.
H bokade hyrbil inför kommande fjällresa (vågar inte lite på vår Volvo, och Renaulten är lite för liten för en långresa), synd bara att han bokade en vecka försent, tur att vi upptäckte det så han kunde boka om och boka rätt.
Hela jobb-eftermiddagen har gått åt till att rätta fel, tråkigt att göra om jobb, kul ändå att det visar sig att resultatet blev bättre efter rättningen, det är inte alltid det blir så i mitt jobb.
Och nu ska jag fira helg!
torsdag, februari 06, 2014
Torsdag utan ridning - igen
Torsdag, men ingen ridning för mig, inte denna veckan heller. Har inte ridit sedan innan jul...
Eftersom livet är lite körigt just nu beslutade jag i går att ta time-out från ridningen till mitten av mars, då jag hoppas att vara på banan igen.
Tycker att det är det enda jag skriver och pratar om.
"Det är lite mycket just nu".
"Huvudet upp och fötterna ner".
Lite för mycket på jobbet för både mig och H, H's tjänsteresor och lite allmänt strul hemma och runt omkring blir ihop på lite för mycket för mig, där av allt detta tjat. Var för sig hade det inte varit några större problem, men sammantaget blir det för mycket, på tok för mycket, och då tycker jag att det är bättre att jag tar det lite lugnare där jag kan så jag mäktar med det jag måste. Rätt eller fel, vad vet jag, nu känner jag att jag hinner andas lite i alla fall.
Eftersom livet är lite körigt just nu beslutade jag i går att ta time-out från ridningen till mitten av mars, då jag hoppas att vara på banan igen.
Tycker att det är det enda jag skriver och pratar om.
"Det är lite mycket just nu".
"Huvudet upp och fötterna ner".
Lite för mycket på jobbet för både mig och H, H's tjänsteresor och lite allmänt strul hemma och runt omkring blir ihop på lite för mycket för mig, där av allt detta tjat. Var för sig hade det inte varit några större problem, men sammantaget blir det för mycket, på tok för mycket, och då tycker jag att det är bättre att jag tar det lite lugnare där jag kan så jag mäktar med det jag måste. Rätt eller fel, vad vet jag, nu känner jag att jag hinner andas lite i alla fall.
onsdag, februari 05, 2014
Onsdag
Fy, har frossa på grund av trötthet, inte bra. Borde försöka komma i säng i tid på kvällarna.
Börjar känna av magen också, inte bra. Lite för mycket nu.
Och allt runt omkring rasar:
Börjar känna av magen också, inte bra. Lite för mycket nu.
Och allt runt omkring rasar:
- bilen tvärdog och är på verkstaden, igen, andra gången detta året
- vredet till skotorken gick sönder, så nu får man stänga av genom att dra ur sladden. Gäller att inte glömma den över natten...
- glödlampor slocknar både här och där och titt som tätt
- ...
Och raser det inte strular det på något sätt. Känns som om 2014 inte är mitt/vårt år. Men som min rumskamrat sa när jag beklagade mig på jobbet:
Med en sådan start kan det ju bara bli bättre!
tisdag, februari 04, 2014
Jag har någon gång skickat mail från min hem-mail till min avdelningschef (hon har varit min närmsta chef) angående sjukfrånvaro, VAB eller liknande. Sedan dess, och senast idag, råkar alla hennes mail från mobilen hamna hemma istället för på jobbet.
Så nu har jag skickat henne ett mail att hon kanske ska radera min hem-mail så att mailen hamnar rätt, någon gång kan det ju vara något viktigt...
Så nu har jag skickat henne ett mail att hon kanske ska radera min hem-mail så att mailen hamnar rätt, någon gång kan det ju vara något viktigt...
Slutlistat
Oj då, listan tog visst slut. Det har varit riktigt skönt att ha en lista och följa och slippa tänka själv ett tag, men nu så är det på't igen. Tror dock att det kommer att bli lite glesare med inlägg framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)