Jag är sjuk. Det händer inte ofta. Förra året till exempel var jag inte hemma en enda dag på grund av egen sjukdom. Nu har jag varit hemma i tre dagar, och jag blir nog hemma i morgon oxå, minst... har en hosta som kan väcka de döda, river sönder min hals, ger knip-övningar ett nytt begrepp och ger mina mag-, rygg- och bröstmuskler en rejäl genomkörare.
Fördriver tiden genom att spela spel, titta på film och läsa böcker.
Idag har jag läst "
Tidens död" av Isaac Asimov. En av mina absoluta favorit-författare och det var en fröjd att få öppna en bok av honom som jag inte tidigare läst. Jag tyckte den var bra och i princip så sträckläste jag den.
Det som förvånade mig var hur jag hela tiden analyserade själva berättelsen. Till exempel blev jag lite störd över att de inte förklarade tideräkningen på ett bra sätt i början av berättelsen, den förstod jag inte förrän alldeles i slutet. Kanske fanns det en poäng i det, men det retade mig flera gånger under berättelsens gång.
Sen kom jag på mig själv att vid flera tillfällen reflektera över rimligheterna inom historien, alltså inte jämfört med rimligheten i den verkligheten jag lever i.
Så kom jag på vad det var. Jag har en bardomsvän, Eva, som har en blogg om sitt skrivande, och eftersom jag följer den så har jag fått en helt annan inblick i hur en författare kan tänka, vad som kan föra berättelsen framåt, vad det kan vara som gör att en text funkar eller inte funkar, etc.
Så, eftersom jag idag, tack vara Eva, har en helt annan inblick i hur en författare kan tänkas lägga upp sin berättelse än vad jag hade förra gången jag läste en bok, tog min analytiska sida över och började analysera texten utifrån sin nyförvärvade kunskap. En ny värld som öppnat sig?
Nyfiken på Evas blogg, titta
här.
