Huvudet på spiken, sa häxan surtant

Igår kväll när jag satt på toaletten så klarnade allt, det bara föll på plats, vad det är som gör att mitt liv känns så fel som jag inte kunnat sätta fingret på, som har gjort att min livsfilosofi "agera eller acceptera" inte fungerat. Men nu vet jag! Det löser inte problemet, men jag fick äntligen klarhet i varför jag varken har kunnat agera eller acceptera, och det känns skönt. Nu är det "bara" att ta nästa steg...

H har åkt iväg till Italien på tjänsteresa, kommer hem igen på fredag kväll. Jag har haft lite Ågren över detta, för jag är inte på topp och då är jag ingen bra mamma, och det hjälper inte att höra att "du är den bästa mamma dina barn kan ha" och "barn älskar alltid sina föräldrar". När jag mår så här så är jag ingen bra mamma. Punkt. End of discussion.

Och allt gick väl hyfsat till efter Bompa, sen brakade det loss. Det var länge sedan jag var så arg på mina barn och kände en sådan frustration över föräldraskapet och mamma rollen.

Jag försöker i alla fall leva efter devisen att man inte ska somna som ovänner, och det lyckades jag med även idag.

Har i alla fall lyckats tvätta en laddning vinterkläder till, så nu är det bara 30/handtvätt kvar, sen kan jag rensa ut och sortera vad som ska slängas, sparas och skänkas/säljas.

Och ni som inte såg Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på SVT 1 igår, ni missade något. Jag tyckte i alla fall att den var helt suverän, men så uppdagades det att vi är årsbarn, så det var hög igenkänningsfaktor. Men än det inte försent, den ligger på SVT Play tom Tisdagen den 23/6.

Och nej, jag är inte kompetent nog att lägga in en länk, men web adressen kan ni få:

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal

Besöks räknare

Har försökt att få till det där med besöksräknare, men det går inget vidare. Den jag har nu ska enligt uppgift räkna antal unika besökare per dag, men jag tycker den verkar räkna antalet unika besökare totalt. Har tittat på andra bloggar och sett vad de har, men går man vidare så krävs oftast html-kunskaper och det har jag överhuvudtaget inga, så jag får väl antingen ha kvar den jag har eller vara utan.

Trivs inte på jobbet just nu, har ofta en känsla av att ha blivit överkörd när jag kommer ut från möten, känns inte alls bra. Det känns som om ingen lyssnar på vad jag har att säga. Jag kan säga något utan att få någon som helst respons och 5 min senare säger någon annan samma sak och får stående ovationer. Det har inte med kön eller "tjänstegrad" att göra, utan verkar vara min person, sättet jag säger saker på och/eller förmedlar mitt budskap på. Då detta är en helt ny situation för mig blir jag helt ställd och har ingen aning om hur jag ska hantera det hela. Det är kanske dags att gå LOPPAN (Ledarskap Och Positiv PåverkAN), den ligger ju faktiskt i min utvecklingsplan, och tack och lov så lyssnar chefen fortfarande (även om h*n inte alltid gör som jag vill).

Meningen med livet - Legoland?

För ett tag sedan fick vi ett reklamblad från Legoland och Lalandia(?). Sedan den dagen har det varit Legoland för hela slanten för A. Det spelar ingen roll hur många gånger vi förklarar att visst ska vi åka till Legoland någon gång, men inte i år för S är för liten (tycker vi). Ändå har jag vid ett flertal hämtningar på dagis fått dementera vår kommande semester resa till Danmark. Legoland - är det verkligen meningen med livet? Svaret är utan tvekan JA om man får tro våran 5-åring.

A var lite dämpad nu på kvällen, han ville gå och lägga sig alldeles frivilligt! (Händer nästan bara om han är sjuk.) Kände på honom, men ingen feber. Till slut kom jag på: han saknar pappa! (som är i huvudstaden på tjänsteresa) Naturligtvis, att jag inte kom på det med en gång, klantig mamma.

Och på tal om det, H ringde hem, och naturligtvis fick pojkarna prata. När S var mitt uppe i samtalet räcker han plötsligt över telefonen till A, springer till fönstret och ropar upphetsat: Var är brandbilarna? Jag fattar ingenting tills jag tar luren från A och hör att det är hos H det kör brandbilar. Stackars S fattade inte det, utan trodde det var ute på vår gata.

Nu ska jag läsa "mina" bloggar, sen blir det Melodikrysset. Ja, ja vet, det är måndag idag och inte tisdag, men är man gräsänka så är man.

Häxan Surtant dag

I dag har hela familjen varit på ett så fruktansvärt jobbigt humör, så det är väl lika bra att gå och lägga sig och dra täcket över huvudet med en gång och hoppas att allt berott  på för lite sömn hos oss allihop.

Hoppas det blir bättre tills i morgon, för då drar H på tjänsteresa med övernattning. Det var länge sedan han var iväg, antagligen ett utslag av reseförbudet hos arbetsgivaren, men nu blir det andra bullar. Först i morgon natt som sagt, och sedan nästa vecka från söndag till fredag. Men veckan därpå tar han semester och drar iväg till sommarstugan med pojkarna och farmor, och då får jag semester!

Så lika men ändå så olika

Dagis har varit stängt idag så jag och pojkarna har varit hemma. Det slår mig allt mer och mer, när man får möjlighet att studera dem under en längre tid, hur olika de är. 

En av aktiviteterna för dagen var att baka en sockerkaka. Jag är ur dålig på att pyssla med pojkarna, men idag tänkte jag ge det en chans. A blev eld och lågor, S ville inte ens vara med och gick och lekte på sitt rum. Kakan blev god och det blev ett ovanligt onyttigt mellanmål med melon, nybakt sockerkaka och saft.

Jag är notorisk nagelbitare, men det händer då och då att det hinner växa ut lite nagel, och nu är det ett sådant tillfälle. Därför tänkte jag att om jag målar naglarna så blir det kanske lättare att komma ihåg att låta bli att bita. Sagt och gjort, in i badrummet, hämta nagellack, ett färgat och ett täcklack. S blev eld och lågor och ville också få målade naglar, både med färg och täck lack. A var mycket skeptisk, men ville ändå pröva, så en nagel fick bli målad med båda lacken.

Det senaste är att de går i mot fas och stör varandra. Om A sitter och pysslar med något kommer S och saboterar. Jag ser då till att A får fortsätta med sitt ifred. Efter en stund brukar S ha kommit igång med något, men då har A tröttnat på sitt och då går han och stör S. Jag ser då till att S for fortsätta med sitt ifred. Efter en stund har A börjat syssla med något annat, men då har S tröttnat på sitt och går och förstör för A, och så håller det på *pust*.

Missmod och nostalgi

Resultat av omorganisation hittills (för min del): Nada! Så nu är det bara att vänta en vända till *suckar*.

Ytterligare två av A's kalas avklarade *check*.

110-års kalas för svägerska och man (50 + 55) avklarat *check*

Kalaset var mycket trevligt och det var många gäster, min svägerskas man har 9 systrar, han är näst yngst, så bara hans syskon med respektive samt deras barn och deras respektive blev väldigt många.

Pojkarna sov hos mormor och allt hade varit jätte bra, som förväntat.

Konsert: Jean Michel Jarre på Scandinavium avklarad *check*

Mycket bra konsert! Bra show, mycket bra ljud (trots öronproppar som jag tycket tog död på en del av känslan, men jag har problem med att det tjuter i öronen då och då, så jag vågade inget annat) och extremt hög nostalgi faktor.

Operation av en styck systerson genomförd *check*

Fick ett SMS av min syster 14.10 *pip* och då var de tillbaks på avdelningen.

Bil inlämnad och hämtad från service *check*

Och vi är ett par tusenlappar fattigare....

Då återstår bara att lösa frågan hur jag ska få min sambo att förstå att han måste ta ett större ansvar när det gäller familjelivet och pojkarna. Det är inte det att han inte gör saker, för det gör han, att säga något annat vore att fara med osanning. Problemet är att jag måste tala om för honom vad som behöver utföras.....

Jag har försökt samtala med honom, vänta ut honom, bli arg, ställa till scener, be snällt, böna och be, göra listor, skita i det, men inget har funkat. Tips mottages tacksamt. 

Det skulle vara så skönt att kunna dela på ansvaret.

Att ensam slippa ansvaret för att det finns presenter att ta med till kalaset, att det finns rätt typ av skor och kläder i rätt storlek till rätt årstid, att de kläder och skor som är urvuxna läggs undan till S, skänks bort, säljs eller slängs, att det finns extra kläder på dagis och att det är rätt kläder och skor som kommer hem.

Att bara någon gång höra honom säga : är det inte dags att köpa nya xxx till NN?

Att slippa byta kläder på pojkarna för att att tvätten blivit fel sorterad och A går i S byxor (för små!) och mina strumpor (för stora!). Och nu menar jag inte att det inte matchar eller liknande, utan jag menar att kläderna de har på sig ska vara funktionella för situationen, och i rätt storlek.

Är det för mycket begärt eller har jag för höga krav?

Kalas

För S var det mars som var kalas månad, tyvärr fick vi tack nej till alla p.g.a. skidresa och krock med egna kalas.

För A är det helt klart maj. Han har varit på/ska på kalas 3, 9, 10, 16, 24 och 30 maj, och jag gissar att det blir ett den 31 oxå. Det är bara den 3, 30 och 31 som gällde familjen. Kul att han blir bjuden på så många kals, men lite kämpigt med alla present inköp, tack och lov för personalbutiken.

I ett bra tag, ca. 1 år totalt, har vi väntat på en omorganisation på jobbet och äntligen verkar händer det något. Kl 8.30 på måndag morgon är det informations möte. Avdelningschefen blev blixt inkallad till ett ledningsgruppmöte efter lunchen idag, och på fredagsfikat på eftermiddagen var han väldigt uppsluppen, så det verkar mycket lovande för framtiden. Eller så är han extremt bra på att hålla masken.

Och på tal om det så ringde H's chef idag och sa att han inte hört några rykten om att  H's jobb låg i farosonen, så vi kan kanske andas ut ett tag till. Hans kollegor i Östersund är nu mer historia inom bolaget. Det är fruktansvärt jobbigt att leva med ett uppsägningshot hängande över sig, men som sagt, H verkar få hänga med ett tag till.

Fyrarummaren

Idag (och i morgon) har vi avdelningskonferens med jobbet. Eftersom vi (som många andra) har sparbeting så har vi varit kvar på kontoret men fick faktiskt lov att hitta på något skojigt på kvällen.

Under eftermiddagen så var HR och pratade om hur man beter sig i en förändring och modellen de utgick ifrån heter Förändringens fyra rum, Fyrarummaren kallad. Jag brukar i vanliga fall vara väldigt intresserad av den här typen av frågeställningar och övningar, men den här begrep jag mig bara inte på. Jag fattade ingenting, inte förrän på slutet då de knöt ihop säcken. Det kändes så inte jag.

Det som övningen gick ut på var att man skulle svara JA eller NEJ på 7 påståenden och sedan skulle man lista en NEJ-sägares positiva och negativa sidor (NEJ+ och NEJ-) samt samma sak för JA-sägare (JA+ och JA-). Sedan skulle man skriva ner ord som beskrev NEJ+, NEJ-, JA- och JA+ personer.

Och det var här jag gick bet, jag kunde inte för min värld fram mana hur dessa olika personer  kunde tänkas vara. Själv var jag i princip en NEJ-sägare och där fastnade jag, i mig själv och mina positiva (?) egenskaper.

Sen fick man  äntligen beskrivet vad de fyra rummen stod för och det var: nöjdhet (NEJ+), censur/förnekande (NEJ-), förvirring/konflikt (JA-) och inspiration/förnyelse (JA+). Sen förklarades det även hur man gick från rum till rum och vad som krävdes för att komma vidare.

Och med facit i hand tyckte jag att det var en bra modell på hur man fungerar i en förändringsprocess.

Kvällens aktivitet var en guidad tur på operan och mat på Barken Viking.

Jippi!

Har precis klarat Melodikrysset för v. 18 utan hjälp från något/någon annat än Google och iTunes! Behövde inte ens öppna Enn Kokk's blogg, som för övrigt är en mycket bra hjälp om man kört fast.

Blogg-torka

Blogg-torka verkar vara ett vanligt ämne i många av de bloggar jag följer, så även i min egen.

Varför andra har blogg-torka är jag inte rätt person att svara på. Min egen beror nog mycket på alla de tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud, tankar jag inte vill/kan/vågar dela med andra, tankar från djupet av mitt innersta, tankar jag inte riktigt vet vart de kommer i från, vad de vill, eller vart de är på väg. Tankar som ibland letar sig fram till nära och kära i små, korta glimtar. Tankar som ingen verkar våga ta på allvar, inte ens jag.

40-års kris?