Angående sociala medier.
Om jag, eller någon av mina "vänner", postar ett inlägg som uppmärksammar
- neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
- suicidprevention
- dyslexi
- annat "obekvämt" ämne
så får man kanske 5, 10 gilla markeringar av olika slag, oftast från samma personer som dessutom ofta är i, eller har nära och kära som är i, samma eller liknande sits. Om man där emot lägger ut en bild på att man fikar, tränar, vacker natur, söta, gulliga roliga djur eller liknande så får man massa "gilla".
Det diskuteras ofta att sociala medier är ytliga och ger en skev verklighetsbild, men är det så konstigt när det som "belönas" är det ytliga, roliga, vackra, medan det som upplevs svårt och skaver skrollas förbi. "Kom inte här med dina ledsna, jobbiga inlägg i mitt flöde, jag vill bara se att världen är vacker, rolig och underbar".
Om man däremot går ett steg till och postar något som är riktigt otäckt, ledsamt eller orättvist, ja då mobiliseras det krafter och är det kändisar så påpekar en orättvisa eller liknande börjar även pengarna rulla in, vilket är jätte bra för dem som det berör. Men vardags problematiken måste också få plats, för den är verklig, jobbig, utmanande och tröttande för dem det berör. Och även om man postar det femtioelfte inlägget om problemen med skolor som inte ger NPF-barn rätt förutsättningar, om barn som inte får sina utredningar, varken hos logoped eller BUP, om orättvisor vid de nationella proven, om lärare som anser att dyslexi kan tränas bort, så behöver man support och att känna sig sedd och att det finns medmänniskor som bryr sig och läser, även om det bara resulterar i en "tummen upp" eller ett "hjärta".
