Det var en helt fantastisk soluppgång i morse, himlen var alldeles magenta! Tyvärr kunde mobilen inte göra den rättvis, och jag var sen (som vanligt) och hann inte gå in och hämta systemkameran.
Här om dagen uppdaterade jag min profilbild på FB. Jag hade ett kort som var ganska gult i tonen, och så visade det sig att jag råkat få på ett filter (process), så jag tog bort filtret och la upp bilden igen. Kom på att jag skulle ta bort inlägget från min tidslinje, då jag egentligen bara förbättrat bilden. Men under den korta stund det tog för mig att göra det hade redan 2-3 vänner sett min "uppdaterade" profilbild och gillat den, så nu är det en massa vänner som gillar min "nya" profilbild. Och då kan jag intre låta bli att reflektera över att ingen (?) reagerat på att det är samma bild som innan, eller trycker man "gilla" per automatik när någon uppdaterar sin profilbild?
Mina tankar och funderingar om livet - det där som pågår medan jag har fullt upp med att göra annat.
måndag, december 14, 2015
måndag, december 07, 2015
Solskensdag!
onsdag, december 02, 2015
Jag är trött på...
Jag är trött på att vara ensam om att ha koll.
Trött på att bara en del av läxorna blir gjorda om inte jag är hemma.
Trött på att det inte blir fixat till skol-tillställningar jag inte ens ska vara med på.
Visst, jag skulle kunna strunta i det, det är inte hela världen om det blir fel ibland.
Men det är mina barn som blir drabbade.
Det är deras kunskap (och i förlängningen deras betyg) som blir lidande då läxorna inte blir gjorda.
Det är de som blir utan fika på mingelkvällen.
Det är deras alster som inte ställs ut på vernissagen.
Jag blir så ledsen och trött och matt och...
Jag har lästa "Familjens projektledare säger upp sig", men jag kan inte låta barnen hamna i kläm för att mannen jag valt som far till dem inte har någon som helst förmåga till framförhållning och planering...
Och ibland är det värre än annars, som nu...
Trött på att bara en del av läxorna blir gjorda om inte jag är hemma.
Trött på att det inte blir fixat till skol-tillställningar jag inte ens ska vara med på.
Visst, jag skulle kunna strunta i det, det är inte hela världen om det blir fel ibland.
Men det är mina barn som blir drabbade.
Det är deras kunskap (och i förlängningen deras betyg) som blir lidande då läxorna inte blir gjorda.
Det är de som blir utan fika på mingelkvällen.
Det är deras alster som inte ställs ut på vernissagen.
Jag blir så ledsen och trött och matt och...
Jag har lästa "Familjens projektledare säger upp sig", men jag kan inte låta barnen hamna i kläm för att mannen jag valt som far till dem inte har någon som helst förmåga till framförhållning och planering...
Och ibland är det värre än annars, som nu...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)