Medaljens baksida

Jag börjar tröttna på att så många människor ser världen som svart eller vit, ond eller god, rätt eller fel.

Ta det här med miljöfrågorna till exempel.

Jag hörde på radion att ett försök att få fler att köra el-bil är att se till att det finns snabb-laddnings-stationer på strategiskt utvalda platser. Snabb-laddning skulle innebära att batteriet laddas fullt på 30 min istället för flera timmar och strategiska platser är i/vid centrum av olika slag. Det skulle vara gratis under en 5 års period att ladda sin el bil och det skulle finnas tillgång till gratis wifi för dem som behöver sysselsättning under laddningstiden. Visst, jätte bra, ju fler som låter bli bilar som drivs av fossila bränslen, desto bättre.
Vad är då medaljens baksida? Jo, att vi borde dra ner på elkonsumtionen, inte öka den. Går det åt mer el behövs mer el tillverkas, men ingen vill bygga ut vatten- eller kärnkraften. Vindkraft - ja tack - men inte där jag bor eller vistas. Solkraft - ja tack - men ger den tillräckligt här på våra breddgrader?

I samma program som dom pratade om el-bilar pratade de även om bilar som drivs av bio-gas, och det är ju också jätte bra, matavfallet tas till vara och alla är nöjda och glada, eller?
Medaljens baksida är att mängden matavfall till biogas är redan nu för liten. Den biogasanläggningen som programmet besökte tog redan emot matavfall från 8 kommuner i Stockholmsregionen och hade inga problem att ansluta många fler kommuner. När man sedan propagerar från annat håll för att vi inte ska köpa/tillaga mer matvaror än vi behöver för att minska på matproduktionen och matavfallet, ja då blir ju matavfall till biogasanläggningarna ännu mindre.

Under våren var det många som uppmärksammade Brasiliens bygge av ett vattenkraftverk i regnskogen och att en indianstam skulle bli radikalt påverkade på ett för dem negativt sätt.
Medaljens baksida? Om Brasilien inte bygger sitt vattenkraftverk, hur ska de då producera den mängden el de behöver? Vad är alternativet? Kolkraft eller annan fossil råvara? Kärnkraft? Sol eller vindkraft? Och hur stora/många sådana kraftverk skulle behövas för att producera lika mycket el som det omtalade vattenkraftverket? Ingen människa, eller i alla fall relativt väldigt få människor, är beredda att göra avkall på den så kallade bekvämligheten vi har i dagens moderna samhälle, annars är väl den enkla lösningen att använda mindre mängd el...  Jag är övertygad om att beslutsfattarna i Brasilien har vridit och vänt på problemet för att hitta den bästa lösningen, eller, ja, kanske inte den bästa men den minst sämsta lösningen, eller den som är bäst på lång sikt.

Jag säger inte att något av ovanstående är rätt eller fel, bara det är världen inte är svart och vit. Och det gäller nog fler frågeställningar än miljöfrågorna.

Fair Play Pris

I helgen har A varit på fotbolls cup. Själva cupen gick väl så där för A's lag (klubben han spelar för har tre P04-lag) men det roliga var att ett av klubben's P04-lag tog hem cupens Fair Play Pris. Det är andra året i rad!

Fair Play Priset är ett lagpris som är till för att motivera ett bra uppträdande. Under matcherna gör domarna en helhetsbedömning av lagets uppträdande av hur spelarna uppför sig på planen, hur ledarna agerar samt hur föräldrar och andra supportrar beter sig, det vill säga alla som är anknutna till laget involveras, både barn och vuxna.

Det här är väl ett erkännande om något att A's tränare gör ett bra jobb. Jag har alltid tyckt att tränarna känns som ett just och rättvist gäng med sunda värderingar, och detta visar att även andra ser det och håller med.

Han är lyckligt lottad vår A som har så fantastiskt bra tränare i fotbollen, och innebandytränarna är i samma klass. Det är bara tacka och ta emot att han får vara med så bra förebilder under dessa år.

Sedan är ju frågan hur länge han orkar hålla igång med allt. Under hösten ser aktivitetsschemat ut som följer:

• Fotboll - träning två*90 min, samt en frivillig extraträning à 60 min + en serie match per vecka, nu i höst dessutom ytterligare två cuper. Serien håller på till 8:e oktober, avslutningen brukar vara veckan efter det, sen ett par veckors uppehåll innan inomhusträningen sätter igång. Hittills har vi skippat inomhussäsongen på grund av
• Innebandy - startar 1 september med två träningspass à 90 min per vecka och när serien sätter igång är det dessutom 1 -2 matcher per helg. Antar att det blir några cuper också.
• Simning - träning 45 min en gång i veckan utom de tillfällen då träningen krockar med klubbmästerskap (tävling).
• Klarinett - lektion 30 min i veckan, på skoltid tack och lov. Nu ryktas det om orkester också, och om jag fattat rätt krockar den med ena fotbollsträningen.
• Sen tillkommer ju läxorna (som har högre prioritet än alla fritidsaktiviteter tillsammans) och så vill han vara med kompisar emellanåt också...

Åskoväder

Igår drog världens åskoväder förbi. Jag var bara tvungen att gå ut för att beundra det fantastiska skådespelet. Det var soligt och blå himmel åt ena hållet och typiskt åskgrå åt andra. Där emellan var molnen guld, gul, aprikos, rosa. Såg tydliga cumulonimbus och blixtarna for kors och tvärs över himlen och bakom molnen. En blixt slog ner inte alls långt bort och då riktigt skallrade det i väggarna samt att dundret nästan kändes i kroppen.

När jag beundrat spektaklet en stund gick jag in och hämtade kameran, kände bara att jag måste försöka föreviga detta skådespel. Här kommer några av bilderna (klicka på dem så blir de större):

Frontens kant.

Solen färgar molnen i guldrosa färg medan åskmolnen hopar sig till höger i bild.

Gjorde flera försök att fånga blixten, men lyckades inte trodde jag tills jag tittade på bilderna i datorn:
precis i trädtopparna längst till höger i bild skymtas en blixt.

Titel? Måste man ha det?

Så var skolan igång igen. Tyvärr tycker jag att skolan de går på blir lite, lite sämre för vart läsår som går.

I S klass t.ex. har ökat antalet elever med 3 st och ev. en 4:e på gång, utan att säga något i klartext till oss föräldrar. Det har hela tiden sagts att de ska vara 32 st t.o.m årskurs 3, för att bli 54 st i årskurs 4, och 72 st i årskurs 6. Men nu kan de visst vara 34, ev. 35, i årskurs 2? Lite intressant matte att när en slutar fyller man den platsen med 2-3 st elever. Tänk om det kunde vara så i arbetslivet också, när en slutar ersätter man den med 2-3 stycken, i stället för som det verkar vara generellt, att när en slutar får de som är kvar dela på arbetsuppgifterna.

Totalt sett är det fortfarande en mycket bra, fungerande skola, men jag som följt den från början kan skönja en svagt nedåtgående trend. Får väl hoppas att trenden vänder.

För A är enda orosmomentet just nu att hen som mobbat barnens kusin har börjat i klassen. Hoppas mobbaren har kommit på bättre tankar under sitt år på inom Montisoriskolan.

Ett annat störmoment så här under terminsstarten är fotbollen. De har hastigt och lustigt bestämt sig för att göra nya lag och blanda om bland både barn och tränare. Egentligen tycker jag att det är en bra ide och jag är övertygad om att det är bra för laget, men på grund av nyordningen ändras även spelschemat för matcherna. Jag som var så glad över att de matcher A skulle ha spela under hösten funkade med familjens aktiviteter i övrigt, nu är det bara att hoppas att han hamnar i det nya laget som får hans gamla lags spelschema eller det laget vars spelschemat var mycket snarlikt (samma matcher men andra tider), jag är mest orolig för att han hamnar i det lag som får det spelschema som passar vår agenda sämst.

Och ovanpå alltihop väntar vi på dödsstöten från kulturskolan - var och när blir A's klarinett lektion och när är orkestern?

Måndag

Vips så har det gått en vecka igen. Det är mycket så här i början av hösten. För pojkarna är fotbollen igång igen, simningen likaså och de första inneband-mailen börjar dimpa ner i inboxen.

För egen del är ridningen igång igen, och på jobbet börjar kalendern så smått fyllas med diverse möten.

Det går åt mycket tid till att tänka och fundera och det är mycket att förhålla sig till. Nya rutiner, aktivitetskrockar, ska han få göra ditten, ska han få datten...

Och kvällarna blir snabbt mörkare...

Noll koll

När jag skulle gå ut och gå med grannen tidigare i kväll hittade jag inte mina nya walking-skor som jag köpte för ett tag sedan. De är inte ens upplockade ur skokartongen, men borta är de, både skor och kartong.

Saknar dessutom en tunika, även den är puts väck, och då är den ändå cerise, jätte cerise.

Känns som om det är flera saker som försvunnit spårlöst den senaste tiden och aldrig dykt upp igen. Jag som alltid har haft full koll på allting känner plötsligt att jag har noll koll. Scary!

Stor, men ändå liten

Så var det då vardag igen. Upp och iväg till fritids/jobb. Och lite nytt blir det nu eftersom A slutat fritids och går på fritidsklubb, samt att det blir nya klassrum för både A och S (men S verkar få tillbaks det klassrummet han hade när han gick i förskoleklassen).

Den stora skillnaden mellan fritids och fritidsklubb är att fritids har i princip samma omsorgsnivå som förskolan. Fritids har öppet 6 - 18, serverar frukost och mellanmål, är det ingen skola får de lunch också, medan fritidsklubben bara har eftermiddags omsorg, från skolans slut till 16:30 (16 på fredagar), mellanmål ingår, på lovdagar är det omsorg från 9 med samma stängning som skoldagar, och då ingår lunch också.

Så nu håller vi på att diskutera hur vi ska göra med A:

• Ska han äta frukost hemma och åka iväg till skolan själv, eller ska vi betala extra (10 kr) och låta honom äta frukost på skolan?
• Ska han stanna på fritidsklubben tills de stänger eller ska han få åka hem tidigare, t.ex. efter mellanmålet?
• Och den fråga det egentligen handlar om: är han mogen nog att få egen hem-nyckel?

Tja, vem vet. De senaste dagarna har A tyvärr visat att han är långt ifrån mogen nog att ha en egen nyckel, men å andra sidan kan han ju växa med uppgiften, och det kanske jag och H också gör...

Jämför jag med mig själv så fick jag nyckel när ja gick i 1:an, och inte hade jag fritids heller (öppnade inte förrän jag började 2:an, jag och en klasskamrat hade fritids på dagis), men å andra sidan var mamma hemma eftersom min syster kom under höstterminen när jag gick i 2:an, och när föräldraledigheten var slut blev mamma dagmamma, och efter det började hon plugga, så hon var hemma när jag kom hem långt upp i åldrarna. Mamma var färdig med sin utbildning och tog examen samma år som jag gick ur 9:an, och då var det liksom inget problem längre...

Björnbär

Vi har haft vilda björnbär på tomten. Förra året såg det ut som om de höll på att försvinna, det var bara en björnbärs-gren kvar och det blev mer och mer hallon. Jag har för mig att björnbär kan  försvinna efter några år, så jag tänkte mest att det var kul så länge det varade.

I år har jag inte brytt mig så mycket om snåret där björnbären funnits, men så behövde H hjälp med att lyfta upp buskaget medan han klippte, och då såg jag att det var gott om björnbär, både kart och mogna, och det fanns flera kraftiga nya grenar, så det kanske finns hopp om björnbär på tomten i fortsättningen också.

Först sa jag till S att han absolut inte fick plocka av björnbären, för mamma behövde dem. Sedan kom jag på att det är ju bättre att jag ger mig ut i närområdet och ser om jag hittar några björnbärsbuskar så jag kan plocka det jag behöver och så kan vi plocka fritt i trädgården.

Sagt och gjort, jag och S tog våra cyklar och for iväg. Tänkte att vi behövde nog ge oss iväg en bra bit, men alldeles i närheten hittade vi en buske och fick snabbt fyllt burken vi hade med oss, och jag tyckte jag såg några buskar till inte långt därifrån.

Så nu har vi ätit glass med björnbär till efterrätt och jag har satt en sats björnbärslikör!

Känns bra att det finns björnbär på hemmaplan också, nu när det inte är lika naturligt att åka till Orust och plocka. Kommer väl antagligen inte att plocka i 10 l hinkar längre, men det verkar som om det finns tillräckligt för att kunna göra likör, paj och liknande.

Blivande björnbärslikör.

Seglarskola

Under denna vecka har båda pojkarna varit på sommarseglarskola. Jag är imponerad av hur mycket S kom ihåg från sin seglarkurs förra året, hur mycket A hade med sig från sina två tidigare år, och jag är imponerad av hur mycket mer det lärt sig denna vecka!

Lägret var ett 5 dagars dagläger mellan 9 och 15. Båda pojkarna seglade optimistjollar.

Idag var det avslutning med diplom- och märkesutdelning samt att de passade på att visa sina nyförvärvade kunskaper för oss nära och kära.

En översikt över segelsällskapets område taget från klubbhuset.

Dagen till ära hade H investerat i ett nytt objektiv till kameran. Vi hade ett fast 50 mm och ett 15 - 85 mm, så nog slog han till på ett 70 - 300 mm. Båda tyckte vi att det funkade bra, lite tungt bara om jag får säga...

A in action!

S in action!

Hela armadan av optimister! 

Rätt var det var kom det en snok simmande mellan bryggorna.

Tankar

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Allt möjligt bara far omkring där inne.
Inga klara tankar, mest lösryckta meningar. Inga specifika händelser, mer ögonblicksbilder.

Dåtid. Nutid. Framtid.

Har svårt att fokusera, tappar tråden, avslutar mitt i meningen, hör inte vad människor säger.

Bränder, skilsmässor, presentinköp, aktiviteter, jobb, föräldraroll, prylar, bil, fb, familj, bloggar, vänner, barn, bröder, syskon, hälsa...

Har jag gjort rätt val? Om inte, spelar det någon roll?
"Man får vara glad att det blev som det blev, när det inte blev som det skulle"

Vänner

Det ringde. Namnet som visades på telefonen var en vän, A, jag inte haft kontakt med på ett tag, ganska länge faktiskt.

"Hej, har du lust att komma fika. Jag har pratat med G också. Kan du i kväll?"

Så spontant, så kul, så trevligt. En kväll med två gamla kära vänner där man kan prata om allt, jag menar allt, mellan himmel och jord. Lika nära som vi har till skrattet har vi till tårarna. Vi har känt varandra så länge, gått igenom så mycket, så det är liksom ingen ide att vara någon annan än sig själv, just bara vara.

Vi satt ute från kl 18 till kl 22 då det (tyvärr) var dags att bryta upp. Det här får vi göra om snart, G lovade att bjuda hem oss, vi har ju inte varit i hennes nya hus, det är ju ett år sedan hon flyttade.

Treklövern är återförenad, det fjärde bladet får vaka över oss...

Trädgårdsmästare? Jag?

Jag brukar lyckas hyfsat bra med mina odlingar, men i år går det rent utav åt skogen.
Först är det äpplena, det verkar inte bli ett enda i år. Antagligen beskar vi träden för hårt för sent...
Sen är det då min odlingslåda, den ser bara för sorglig ut:

Översikt över odlingslådan.

Om vi börjar i hörnet nere till vänster. Där står persilja. Sedan kommer en tomat av sorten Omar's Lebanese. Nästa är en squash, eller var det zucchini, kommer faktiskt inte ihåg... Nåja, sedan kommer två tomatplantor till av sorten Frakenstein. Sedan en liten förskrämd timjan och till siste en gräslök. Resten ska föreställa tre rader med morötter.

Persiljan.

Omar's Lebanese, tomat. Ser ni tomaten? Den där lilla gröna saken i toppen på "plantan"...

Squash, eller var det zucchini?

Frakenstein, planta 1. Denna planta har en tillstymmelse till tomat...

... till skillnad mot planta 2, som bara ser hängig ut, om den ens går att urskilja...

... kanske lite lättare att se på denna bild, även om den har fel fokus... Planta 1 i bakgrunden.

Även min timjan ser ut att ha sett bättre dagar...

Och gräslöken ser ut att ha passerat bäst före datum...

Och av morötterna syns knappt ett spår.

Jag har gödslat och vattnat, stöttat och gallrat, rensat bort barr, löv och ogräs. Ändå är resultatet mycket nedslående. Min enda tröst är att moder natur inte lyckats så mycket bättre på tomten hon heller...

...inte ett blåbär så långt ögat når!

Lördagen den 2 augusti

7:00 ringde klockan, lite för tidigt en lördagsmorgon enligt min smak, men det vara bara att bita ihop, vi hade en färja att passa, färjan till Källö-Knippla där H's syster H och hennes man C har sommarhus. Färjan skulle visserligen inte gå förrän 10:30, men först skulle vi hämta svärmor K och på vägen ut till Knippla-färjan var det ytterligare en färja att åka med. Fick vänta en halvtimme på både första och andra färjan, men bättre det än att missa dem...

Utsikten medan vi väntade på färjan till Knippla, det är Knippla som syns i bakgrunden.

H och C mötte upp vid färjeläget och vi tog den korta promenaden bort till deras hus. Jag har bara varit hos dem på Knippla en gång förut, det var under julhelgen för ett och ett halvt år sedan, så det var lite annorlunda nu. Vi blev inte långvariga i huset utan vi packade ihop oss i deras båt och for till norra änden av Rörö. Hade en härlig stund på Rörö med mycket bad, trevlig samvaro och god lunch - pastasallad. Mums! Det var lite mulet stundtals, men vinden var varm och havet likaså.

H och C's båt. 

Vy från norra Rörö norr ut, det är Carlstens Fästning på Marstrand som syns i bakgrunden.

Vi åkte tillbaks till Knippla och släppte av oss tjejer medan killarna fortsatte med båten en sväng för att dörja makrill. Medan pojkarna var iväg blev jag rejält bortskämd av min svägerska. Hon sa åt mig att gå ut och sätta mig på altanen med en tidning, sedan kom hon ut med dricka, snacks och melonbitar. Jag bara satt och njöt! Det är vad jag kallar semester.

Killarna kom tillbaks och A visade stolt upp fångsten - 3 makrillar - var av han hade dragit upp två helt själv. Så stolt och lycklig han var! Både A och S har pratat en hel del om att de vill fiska, så det var ju kul att det blev napp när det väl blev av. Fångsten fick vi med hem, filéad och klar!

A visar stolt upp sing fångst.

C filear fångsten.

Sedan var det dags för middag. Förrätten bestod av egen fångad och sedan hem-kokt krabba, nog den godaste krabba jag ätit. Huvudrätten var grillad fläskkarré alternativt fläskfilé med ugnsstekta potatisar och grönsaker. Till efterrätt blev det glass med bär och hemmagjord kolasås. Mätta och belåtna gav vi oss av till färjan för att börja hemfärden.

Solnedgången sett från färjan från Knippla.

Epilog - Söndagens middag såg ut så här:

Stekt makrill med potatismos.

Husbilssemester dag 13 - 15

Kom hem ganska sent, men fick ändå tömt husbilen på rätt mycket.

Dagen därpå ägnades åt att tömma husbilen på resterande saker samt att städa den invändigt och utvändigt.

Nästa dag tog H husbilen och körde tillbaka den till Falkenberg och uthyrningsfirman. En stund efter att H åkt tog jag och pojkarna bilen och körde efter. Hämtade H vid uthyrningsfirman. Kollade runt lite i utställningshallen på både husbilar och husvagnar, semestern hade gett mersmak, men inte tillräckligt för att vilja köpa en egen, inte ännu i alla fall.

Tog kustvägen norr ut mot Varberg där vi gjorde ett besök på fästningen. Där tog vi en bit mat och gick en vända på museet och tittade på Bockstensmannen.

Vy från Varbergs Fästning.

Satte oss i bilen igen och fortsatte norr ut och efter en stund var vi på hemmaplan igen, nu utan husbil.

Vi kan absolut tänka oss att göra om detta igen och med facit i hand så hade 1 vecka varit för lite, så vi är glada att vi valde två. Man behöver nästan 1-2 dagar att packa (allt som ingick var campingbord, 4 campingstolar, matta att ha under campingmöblerna, grill, sopborste/skyffel, kaffebryggare och termos, tändare till gasolspisen), och det tog en hel dag att städs den efteråt. Man fick hämta husbilen mellan 15-16, så där försvann i princip hela dag 1, och den skulle lämnas mellan 10 och 11, så där försvann hela sista dagen också. Nu tog vi det lugnt när vi packade och var iväg och handlade lite saker, uträttade ärenden osv., men hade vi varit lite mer effektiva så hade vi nog kunnat komma iväg en dag tidigare. Med den kunskap jag har idag hade vi kunnat ta med mindre kläder och mindre tidsfördriv. Med den husbilen vi hade så funkade det för en familj på fyra, men det hade varit mer optimalt med två vuxna, alternativt en större husbil, det hade varit skönt att kunna stuva in kläderna någonstans och slippa ha dem i kappsäck som behövdes flyttas runt varje gång vi skulle köra. Men det gick snabbt att komma in i den rutinen också.

Summa summarum: en nöjd familj som definitivt kan tänka sig husbilslivet igen!

Avslutade dagen med ett bad i Västar Långvattnet.

Husbilssemester dag 11 - 13

Vi fortsatte väster ut. Gjorde ett annat stopp i Torp utanför Uddevalla för att äta och provianterade lite. Fortsatte tills vi kom fram till vårt sista etappmål: Wiggersvik's Familje Camping och Stugor.

Fick en asfalterad plats, men den låg alldeles vid havet och inte alls långt från badbryggan.

Campingplatsen, pojkarna har precis tagit ett kvällsdopp.

Badbryggan sett från husbilen.

Dagen därpå tog vi det mest lugnt. Spelade minigolf som A vann (utan fusk/hjälp från oss vuxna) och tog en promenad på campingområdet. Lite bad för pojkarna blev det också. Det blåste en del och på eftermiddagen drog regnet in så då tittade vi på regnfilm.

Så kom då dagen då det var dag att styra kosan hemåt igen. Passade på att hälsa på H's syster M som har sommarstuga på Bohus-Malmön, som man kunde se från campingen. Där var även pojkarnas kusin A med flickvän M och deras lilla dotter E och hunden M. Vi åt lunch, badade (mitt första dopp i havet! Det riktiga havet!) och tittade på deras segelbåt och bryggan de höll på att göra. Sedan drog vi kosan söder ut. Stannade vid Torp och åt efter ett par timmar var vi hemma igen.

Husbilssemester dag 10 - 11

Nu började vi få riktigt kläm på det här med husbilssemester, men vart skulle vi åka vidare? Vi anlitade diverse olika väder-appar, men det såg lika illa ut överallt, så vi beslutade oss för att åka tillbaka västerut. Stannade på en rastplats och lagade lunch och kom så småningom fram till Karlsborgs Camping.

Vädret var riktigt tråkigt så vi satt mest i husbilen och kurade, spelade spel och tittade på film. Pojkarna var ute en sväng på en närbelägen lekplats.

Dagen därpå var vädret bättre igen så vi passade på att göra ett besök på Karlsborgs Fästning. Vi tittade på diverse utställningar och tog en fika innan vi drog vidare.