Jag har ett litet dilemma.
S har en klasskamrat, G, de har lekt några enstaka gånger och G har tipsat om ett dator-spel, Farm simulator, som vi köpt till S. Det är ett bra spel och S älskar det. Nu har det börjat pratas om en variant av spelet där man bedriver skogsbruk istället för jordbruk. Inget fel i det, men nu kommer även kommentarer som att "G råkade döda V's gubbe med en motorsåg". (V är en annan klasskamrat.)
När jag kom hem från spelkvällen i lördags natt insåg jag att jag hade ett missat samtal från okänt nummer samt ett meddelande på mobilsvaret. Samtalen hade kommit vid 6 - 7 snåret på kvällen. När jag lyssnar av det är det denna G som frågar om han och S kan spela över nätet. Kollar nummer-presentatören och inser att G först ringt hem till oss innan han försöker nå oss på mobilen. En lördagskväll vid 19, inte ok enligt mig, speciellt eftersom vi knappt känner varken G eller hans föräldrar (som för övrigt är skilda). Och orsaken - att två barn i 7-8 års åldern ska spela datorspel över nätet. Stämmer inte överens med mina värderingar.
Kan inte låta bli att undra vad det är för förälder som låter sitt barn hålla på så en lördagskväll. Ok att de ringer hem, även om jag kan tycka det är lite onödigt, men att fortsätta att jaga oss på mobilen - inte OK!
Söndag kväll upprepas det hela, vid 19-tiden ringer G och frågar S om de inte kan spela över nätet. Vi säger nej men S och G fortsatte att prata om spelet och försökte väl få ihop att de skulle leka någon dag. Eftersom vi har mer än fullt den kommande veckan sa vi nej, men att det kanske kunde gå nästa helg, men så långt förväg kunde G inte bestämma, för då var han hos sin pappa (underförstått att han var hos sin mamma nu). I alla fall fick vi S att avsluta samtalet efter en, i mitt tycke, lång stund.
Dröm om min förvåning då telefonen även idag ringer vid sex och det är G som frågar om de kan spela över nätet. Det inte funkade idag heller, för vi satt och åt och A skulle iväg på sin fotbollsträning och S hade läxa att göra. De fortsatte dock att prata i telefonen. När vi tyckte att det tramsades lite för mycket sa vi åt S att avsluta samtalet, han skulle dessutom äta klart. Tydligen bröts samtalet, men S satte sig för att äta färdigt. Det ringer igen, jag svarar och det är G. Han säger något upprepade gånger, men jag förstår inte, tills det går upp ett liljeholmens, det han sa var: Samtalet bröts. Han får prata med S igen, och efter en liten stund lyckas S avsluta på ett snyggt sätt, med lite assistans av sina föräldrar.
Jag känner väldigt tydligt efter de senaste dagarna att jag och G's mamma har väldigt olika syn på saker och ting. Pappan har jag träffat en gång, och han var lite knepig enligt mina mått mätt, inte obehagligt knepig, utan snarare annorlunda knepig, inte Svensson-aktig, om man nu kan säga så (och som om jag skulle vara en Svensson, jag som inte tycker att jag delar värderingar med någon annan i hela universum). Ja, olik mig skulle man kanske kunna säga.
Och jag vet inte hur jag ska agera. Av det lilla jag sett tycker jag inte att G och hans familj är lämpligt umgänge för S. Men vad har jag för rätt att bedöma det? Vad har jag för rätt att bestämma det?
Och samtidigt känner jag hur hela magen knyter sig. G har ju aldrig varit här och lekt, vad jag kan komma på, kanske skulle jag se till att han kommer hit någon gång så jag kan bedöma honom under en längre period. Och jag har inget ansikte på hans mamma, det kanske man också skulle ta reda på, så jag vet vem det är. Sist de lekte var de hamna hos G, men då var det hans mormor och morfar som var där, och de verkade helt ok enligt mina normer.
De små liven, man vill dem väl, men hur vet man vad som är rätt att göra?