Saknar ord

I kväll har jag varit på en konsert, en körkonsert. Just ordet körkonsert kan faktiskt göra att man blir lite skeptisk. En kör är en kör är en kör och låter väl ungefär likadant från gång till gång.

Men Hellmans Drengar vet hur man levererar, och vet dessutom hur man toppar den senaste konserten. Och då är det en amatörkör jag skriver om.

Kvällens konsert hette Karlakarlar. Jag har skrattat, gråtit och ryst av välbehag. Ja, jag vet inte hur jag ska förmedla min upplevelse, hela jag är uppfylld av något... något jag inte kan sätta ord på... men det är en bra känsla!

Gäsp

Det var ännu segare att komma upp i morse... Borde egentligen redan ligga i sängen... 3 av 4 kom inte upp i morse, och den som kom upp hade inga planer på att se till att resten gick upp, för hen fick ju ha paddan ifred...

Inget blir kul när jag är så här trött. Har flera roliga saker på gång i veckan, men jag ser bara problemen. Att vara trött och lida av duktig-flicka-syndromet är ingen bra kombination. Det värsta som kan hända är att det blir katastrof, men det som inte dödar, det härdar!

Och det är måndagsmorgon och mitt huvud känns så tungt...

Puh, det var inte lätt att komma upp i morse...

När jag kom hem från jobbet fick jag den här av mina pojkar:

Idag är det nämligen inte vilken måndag som helst, utan jag och H har kilat stadigt i 29 år. 29 år! Kan knappt fatta det själv.

Så kvällen firade vi med att gå på föräldramöte för A's fotbollslag medan A hade första träningen för säsongen och S var hos mormor.

Och där har vi kanske nyckeln till vår framgångssaga, att vi delar vardagen samtidigt som det finns utrymme för egentid.

Veckan som gick

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, den rinner i från mig som sanden i ett timglas. Försöker fokusera på att livet är det som sker här och nu, men det är svårt när man vet hur kalendern ser ut i morgon och det är massa av olika händelser och aktiviteter att förbereda och hålla koll på.

Sedan sist har jag hunnit med ett utvecklingssamtal för S, Drop-in på S's fritids, ridlektionen, glömt att det var min tur att ha fredagsfika - men fixade kaka i tid ändå, pyssel med innebandylaget och en innebandycup.

Förutom detta har det även varit avslutning för S's innebandy (men det är frivillig träning april ut) och simskola/träning, men det har varit H's huvudvärk...

S's utvecklingssamtal var positivt som vanligt, men ibland undrar jag om de skulle nämna något negativt om det fanns. Om man jämför A's och S's årgångar så är det väldigt stor skillnad, och då är det ju bara 2 år mellan dem. Personligen föredrar jag A's pedagogers arbetssätt, men det är väl bara att gilla läget eller byta skola...

Drop-in på S's fritids var en mindre katastrof. Barnen hade förberett det hela genom att baka till fikat och gjort en liten föreställning med egentillverkade handdockor.
När föreställningen började var majoriteten av föräldrarna så ointresserade av föreställningen att de fortsatta kackla med varandra till den milda grad att barnen överhuvudtaget inte hördes. Till slut reste sig en mamma upp röt till för att  få tyst på föräldrarna. Detta beteende hos de kacklande föräldrarna förklarar bara för mig varför jag tycker det fungerar så dåligt i S's klass ja, på hela den avdelningen av skolan (förskoleklass till åk 2): många av föräldrarna är inte intresserade av sina barn utan bara av sig själva. Och det gör ont i mitt mamma hjärta när jag inser vad dessa barn har att tampas med i sin vardag. Är det inte mer ärligt mot både sig själv och sitt barn att säga: tyvärr kan jag inte komma på drop-in, istället för att gå dit och så uppenbart visa att man inte är intresserad av att vara där?
Ovanpå allt det här så försvann S och var borta i 45 min. Den rädslan som jag kände går inte att beskriva med ord. I samband med att föreställningen skulle börja så såg jag på S att något inte var bra, men han var bakom dockteatern med de andra, och sen försvann han ur sikte, men min magkänsla sa att något var fel, mycket fel. Kunde inte släppa oron, så med jämna mellanrum skickade jag fram A för att kolla läget, men han såg inte S, men det var mycket folk i rörelse och det var svårt att få en överblick, och jag vågade inte riktigt gå ifrån då S pratat om att hans docka skulle vara presentatör, så jag var rädd att missa hans del av föreställningen, han var redan besviken på att pappa inte skulle komma. Men när föreställningen var slut och hans docka inte dykt upp började jag leta, för jag vet att om han är riktigt, riktigt ledsen och besviken då drar han sig undan och vill inte bli hittad. Och vill han inte bli hittad, så hittar man honom inte. Och skolan är stor med många skrymslen och vrår... Till slut var det någon som hittat honom på toaletten (de hade fått låsa upp dörren utifrån, för han vägrade ge sig tillkänna).
Två tjejer hade tagit över presentationsrollen helt på eget bevåg, så S hade inte fått framföra sin del. Inte undra på att han var ledsen och besviken. Innan föreställningen tyckte jag att jag hörde honom säga något i stil med "det var ju jag som skulle vara presentatör". Då visade det sig att barna fått planera hela föreställningen helt på egen hand utan någon vuxenhandledning, så personalen hade ingen aning om vad som skulle hända under föreställningen och kunde därför inte heller agera om något gick fel.
Herregud, de går i 1:a klass! Självklart sak de få möjlighet att göra sin egen föreställning, och visst är det en nyttig erfarenhet för dem, men inte utan någon som helst back-up av någon vuxen.
På grund av att det var så svårt att höra vad som sades under föreställningen har de bestämt att de ska filma hela föreställningen på måndag så att det går att höra vad som sägs, och då får ju S chansen att återta sin roll. Men ingen har sagt något om att det är fel att bara ta över någon annans uppgift, att man ska hålla sig till det som är överenskommet. Utan detta är en nyttig erfarenhet för barnen och sådant händer. Undrar vad de skulle säga om jag bara gick in i klassrummet och tog över deras roller?
För S del verkar det som om han är nöjd med att de ska filma på måndag, men det är inte jag.  Jag funderar även på vad som hade hänt om det var en kille som gjort liknande mot en tjej? Hade det fortfarande hetat "att det är sådant som händer och är en nyttig erfarenhet"?
Tyvärr känner jag att det börjar bli lite för mycket på minus-sidan som inte vägs upp av plus-sidan...

Hade inte alls någon lust att åka iväg till ridningen efter händelsen på fritids, men jag åkte ändå och fick i alla fall under en timmes tid något annat att tänka på. Fick beröm för att hästen började se avslappnad ut, vilket var kul, för så kändes det inte alls.

På fredagskvällen var vi iväg och bakade samt gjorde påsk-ris som innebandy laget skulle sälja på torget på lördagen. Som pynt i riset användes fjädrar och urblåsta ägg. När vi städade efteråt kom jag på att ett av barnen som brukar vistas i de lokalerna där vi var är ägg-allergiker. Hoppas hon inte får en anafylaktisk chock på måndag när hon kommer dit. Men de brukar servera ägg i de lokalerna, så jag tror inte hon till hör den mest allergiska sorten. Dessutom tror och hoppas jag att eventuella proteiner har vädrats ut under helgen, och vi torkade alla bord och stolar samt sopade golvet efter oss. Resultatet blev i alla fall drygt 4300 friska kronor rätt ner i lagkassan.

Resten av helgen har jag och A ägnat åt innebandy då det var cup i Varberg, 2 matcher på lördagen och 3 på söndagen. Killarna gjorde bra ifrån sig.
Vinst mot Marstrands IBK 2 med 2-8.
Vinst mot Tvååkers IBK med 4-7.
Vinst mot Landvetter IBK Blå med 2-5.
Vinst mot Rydboholms SK med 3-8.
Tyvärr avslutades turneringen med förlust mot Träslövsläge IF 2 med 8-9.
Alla matcherna var tekniskt underhållande, gastkramande och kul att se på. A var målvakt i matchen mot Landvetter och gjorde totalt två mål under cupen, ett i matchen mot Marstrand och ett i matchen mot Träslövsläge.
Och skulle någon för 10 år sedan talat om för mig att jag skulle gå upp klockan 05:15 en söndagsmorgon för att hinna i tid till en innebandymatch, så hade jag hånskrattat dem rakt upp i ansiktet. Idag vet jag jag bättre...

1:a April

En lurig dag. Har inte blivit direkt lurad, men har sett en del försök. Till slut var jag väldigt skeptiskt till allt som var lite positivt annorlunda...

Dels var det avloppskraftverk som skulle byggas och i princip hela Göteborg grävas upp.
Sen var det tvålen som förstörde pekskärmen.
Och så var det Råggi, drickyoghurt med brödsmak.
Och tabletten som gör mensen blå, för att slippa pinsamma läckage...

Är däremot osäker på om den nya bortamatchtröjan för Pixbo Wallenstam verkligen kommer att vara ill-grön/vitrandig eller inte...

Annars är här fullt upp, vet inte riktigt vart tiden tar vägen egentligen, men tidiga morgnar och alltför sena kvällar är det gott om.

Och födelsedag har vi haft, A fyllde tvåsiffrigt i lördags, hur det nu gick till, han kan ju inte vara med än 5-6 år... max... på sin höjd...

Och varmt och gott väder har det varit, tog min första utomhus-eftermiddags-fika på jobbet i går.

Och ridit har jag gjort, och hostar gör mina pojkar, alla tre, men för de två små börjar det ge sig nu.

Annars är det väl mest innebandy, och nu i april kommer fotbollen igång, så nu kör vi dubbelt ett tag.

Just nu känns det helt rätt att stugan är såld, men kom på mig själv att vilja åka till vårt blåsippsställe och titta på sipporna, det är en liten speciell vår-känsla att se dem. Lite långt att åka kanske, bara för det...

Och S hade tydligen städat sin låda i skolan, för igår kom han hem med jul-saker, en julklapp till mig och H som innehöll en teckning samt ett jätte fint julkort, men det är ju inget jag vill ha framme nu.