Tidstjuvar

Första jobbveckan efter semestern avklarad och jag är redan ur fas med sömnen trots att jag verkligen försökt dra ner på min egen skärmtid (och inte bara tjatat på ungarna om deras) som jag vet har varit en stor tidstjuv i mitt liv.

Jag har i princip sagt upp alla mina mail-prenumerationer och jag har blockerat alla spel samt rensat bland sidorna jag gillar och följer på fb. Ändå har jag inte kommit i säng som jag borde. Det har ändå inte blivit riktigt lika sent som i våras.

Det som tar mest tid just nu är att få i hop och synka alla almanackor och scheman, vem som ska göra vad när. Men bara alla uppstarter för terminen är klara så lugnar det ner sig på den fronten. Sedan ska jag nog kunna styra upp min egentid lite bättre och komma i säng i en tid som är bra för mig.

Trött

Så var veckans tredje jobbdag avklarad och jag känner mig som en zombie. Visst, lite sen i säng har jag varit, men inte så att det skulle motsvara det här.

Eftersom jag är såpass trött som jag är och har svårt att formulera något konkret att skriva om, så tror jag det får räcka för idag.

Att stå vid sidan om

Ibland är det bara för mycket. Som när vänner berättar att de kanske är sjuka, mycket sjuka, och går och väntar på provsvar. Så där sjuka så att det bara knyter sig i magen och den där mentala skyddsbubblan löser ut och innesluter en i en trygghet där det hemska studsar bort från en på behörigt avstånd och aldrig når fram, inte till känslorna i alla fall, men till förnuftet. Och förnuftet arbetar på högtryck för att lösa problemet, som man inte kan lösa, och för att säga de rätta sakerna, fast inget man säger kan göra något åt saken, och egentligen vill man bara krypa ihop som en liten boll. För man vet att det kan gå så olika, och det vill man inte ens tänka på...

Och då står jag ändå bara vid sidan om och bevittnar och försöker peppa och trösta.

Och strax efteråt berättar någon annan om sin morgon och den känslomässiga berg-och-dal-bana den har fått uppleva på grund av att man är i andra änden av sin sjukdom - i princip nästan frisk. Tack och lov fick den åkturen ett lyckligt slut. Men allt som oftast blir man påmind om hur bräcklig tillvaron är.

Tillbaka till verkligheten

Från ett härligt sommar-Gotland rakt in i vardagen med simskola, skolstart, jobb, fotbollsträning och ett tappert försök att få allas almanackor att synka...

Det var med en rivstart som hösten startade. Satt på jobbet idag och undrade var jag var någonstans och varför jag var där. På fredag har jag antagligen förträngt att jag haft någon semester över huvud taget...

Flyt

Ibland tycker jag att det är svårt att få flyt i skrivandet. Antingen får jag inte fram det jag vill ha sagt, eller så blir meningarna hur långa som helst. Värst är det när det blir syftningsfel och jag inte får till meningen som jag vill ha den.

Svenska har aldrig varit mitt favoritämne. Jag gillar att läsa, och jag läser relativt fort. Men skriva och stava har aldrig varit min grej. Och grammatik ska vi inte tala om, det är jag urkass på.

Å andra sidan gillar jag det logiska: matte, fysik, kemi (för språk har ingen logik, inte enligt mig i alla fall). Kanske inte så konstigt att jag valde att bli ingenjör och idag har ett jobb där jag räknar dagarna i ända - och älskar det!

Regn

Blev alldeles förvånad i morse då det regnade. Visserligen har det utlovats regn flera gånger under sommaren, men det har inte kommit många droppar, i alla fall inte där vi varit. Men nu regnade det faktiskt, flera timmar i sträck dessutom.

Och jag blev helt ställd: vad tar man på sig då det regnar? Efter en stund insåg jag dock att temperaturen fortfarande höll sig kring 20 grader, så det blev ingen större skillnad mot en solig dag.

Det största problemet för dagen var att bilarna skulle behövts städas invändigt från alla björkfrön, vilket inte fungerar riktigt bra med regn. Under eftermiddagen, mellan skurarna, fick H i alla fall städat den vita både in- och utvändigt, så nu är en klar i alla fall. Den blå blev tvättad utvändigt i går kväll, så den ser fin ut så länge man inte tittar inuti. Resten får bli en annan dag.

Helt slut

Känner mig helt slut, både fysiskt och mentalt. Har tillbringat hela dagen i stugan med att röja. Vi åkte strax efter 8 i morse och var hemma strax efter 21. Skönt att mormor tagit hand om pojkarna, det hade inte varit roligt för dem.

Ett släpvagnslass med bröte gick till PRO i nejden. De har en loppmarknad/auktion varje år, så de tar tacksamt emot det mesta.

Ett släpvagnslass gick till tippen. Dit kom vi med andan i halsen 15:48 och de stänger 16:00. Skönt att vi fick det avklarat.

Bilen hem var full med diverse bra-ha-saker, och ändå får H ta en vända till och hämta resten, samt slänga det vi missade idag. Sen är det bara flyttstädningen kvar samt att hålla tummarna för att de nya ägarna vill ha de möbler vi erbjudit dem att lämna kvar mot en viss summa pengar. Annars är det ändå mer att forsla bort....

Stressad

Usch, känner hur stressen ligger och lurar, inte bra. Det är helt enkelt lite för mycket strul just nu. Har försökt att motverka en del genom att förbereda det som går och ha en bra plan för det som måste vänta till senare. Men tyvärr är det inte allt som ligger i mina händer och som jag kan påverka.

Försöker verkligen leva efter mitt måtto - agera eller acceptera - och just nu verkar acceptera vara det mest förnuftiga.

Jag känner även att följande måtto borde följas:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Tråkigt att behöva lägga dyrbar semestertid på en massa tjafs och dessutom få stress och ont i magen på köpet.

Lotta på Liseberg

Idag var vi publik på säsongsfinalen för Lotta på Liseberg. Tyvärr fick vi inga sittplatsbiljetter, de var redan slut när jag kollade på nätet i lördagskväll och hade tydligen tagit slut på rekordtid, så vi fick stå en bit bak. Kul att ha varit där, även om man både ser och hör bättre hemma framför TV'n. Just ljudet var faktiskt en besvikelse, stundtals var det rent ut sagt dåligt.

Deltagarna och artisterna då? Lotta är ju alltid Lotta, och även om jag inte gillar dansband så sjunger hon helt ok, ja mer än ok faktiskt. Och Curt-Eric, honom gillar jag och har ett extra gott öga till sedan jag spelade med honom som kapellmästare under en konsert med Titti Sjöblom som sångerska. Han är lika trevlig som han verkar.
Uggla gillar jag skarpt, och han vet hur man får igång en publik.
Danny var helt ok och levererade, och visst märktes det att det var många som var där enbart för att få se honom.
Mary "gosa gosa" N'diaye överraskade positivt, Margaret Berger, Norges bidrag i Eurovision 2013, var helt ok, Marie Serneholt likaså.

Något som jag reflekterade över och som drastiskt har förändrats sedan jag var ung och sprang på konserter är att så många är så fokuserade på att filma med sina mobiler. De lägger allt sitt krut på att stå så still som möjligt och hålla mobilen åt ett så hyfsat rätt håll som möjligt så jag undrar om de är på plats mentalt och upplever det som hände där och då. Visserligen har de allt på sin mobil efteråt, men jag tror varken bild- eller ljudkvalitén blir något vidare.

Och det är då jag inser vad det faktiskt innebär, det där med att vara här och nu och uppleva det som sker, inte betrakta det.

Dag 25 - 4

Sommaren har fortsatt att visa sin bästa sida, i alla fall där vi varit, i stugan på Orust. Med facit i hand var det helt rätt beslut att lämna regnkläder och stövlar hemma. Vi har fortsatt att bada och äta mängder med glass (glass-tillverkarna kan leva gott på oss). I vattnet har det verkligen lossnat för A och han simmar, dyker och hoppar som aldrig förr. S är fortfarande lite reserverad och föredrar att gå i strandkanten och pyssla.

Tog en dagstur till Lysekil där vi åt god mat, badade och pojkarna spelade minigolf (både jag och H tyckte 60 kr/vuxen var på tok för mycket pengar, men 35 kr/barn var i alla fall överkomligt).

Har även hunnit med en sväng till Göksäter, även kallat Lilla Ullared. Kom undan ovanligt lindrigt i år, kundvagnen kostade nog bara hälften att lösa ut mot vad den brukar.

Eftersom stugan är såld och byter ägare i början av september har en del av tiden gått åt till att börja röja och sortera bland alla grejer, det blir en del på 43 år. Men nu är det i princip färdigt. Alla har tagit tillvara på det de vill ha och det är i princip klart vad som ska skänkas och vad som ska slängas. Så när allt är bortforslat dit det ska är det bara städningen kvar.

Vi fick en mycket bra sista sommar i stugan, och när vi ser på huset och allt som bör göras de närmsta åren känns det bra att lämna detta bakom sig, varken jag eller H är beredda att lägga den tiden och de pengarna som behövs för att få huset i bra skick, inte för 4 veckors sommarboende i alla fall. Vi har även insett att även om H köpt den sista tredjedelen så hade det aldrig blivit vårt hus helt och hållet.  Men det är väl så det är med hus som man övertar av föräldrar och syskon. Och H har redan storslagna planer för nästa sommar...