Idag var jag och A på fortsättningen av hans
astmautredning - provokationstesten. I förra veckan var han förkyld med hosta på nätterna, så jag var lite orolig att vi skulle behöva boka om tiden, men hostan gav med sig för ett par dagar sedan, så vi körde, trots att rinnsnuvan inte gett sig...
Först togs en vilo-spirometri. Efter det fick han pulsmätare och vi fick order om att gå ut och springa (tack och lov var det bra väder, lite blåsigt och kallt, men soligt!), minst 6 min och pulsen skulle upp i minst 200 slag/min innan sköterskan var nöjd. Kan ju lugnt säga att den otränade mamman inte hade en chans att hänga med i sonens tempo, dessutom hann han längre än sträckan som sköterskan tipsade om (sprang fram till en viss punkt och sedan tillbaks igen). Han var tillbaks hos sköterskan efter 6,5 min och först hade pulsen varit 188, men hoppade upp till 207, så han fick gå in och göra första spirometrin (den var klar när jag väl kom tillbaks till undersökningsrummet...). Efter 5 min gjordes en ny spirometri och efter ytterligare 5 min gjordes en till och efter 5 min till så gjordes den sista.
Efter dessa mätningar av lungkapaciteten fick han andas ventolin i ca 3 min och sedan fick vi vänta en kvart innan den sista spirometrin gjordes.
Kurvorna såg jätte fina ut, speciellt med tanke på den pågående förkylningen, så astma är uteslutet (det var sköterskans tolkning, hon antog att läkaren kommer att höra av sig i alla fall som uppföljning). Vilken lättnad! Det förklarar ju inte hans beteende, men nu vet vi i alla fall att det inte har med andningen att göra. Det kan ju vara ett personlighetsdrag, vem vet.
Det vi vet är att det har lossnat både på fotbollen och simningen den senaste veckan.