Varför är det ingen i denna familj som lyssnar på mig om jag inte använder min arga röst och höjer ljudvolymen ett par snäpp? Jag är så innerligt trött att behöva skälla/gapa/skrika fram saker som "Maten är klar!", "Nu börjar bolibompa!", "Vad vill du ha till kvällsmat?", Vill du ha glass?" dvs inte ens positiva budskap går fram utan att arga-mamman är i farten.
Jag har försökt att strunta i om de hört eller inte och låtit dem få skylla sig själva, men efter att ha ätit ett par middagar själv, fått tagit hand om hysteriska ungar eller saker gått åt pipsvängen så att jag blev drabbad på ett för mig ogynnsamt sätt etc så tröttnade jag på det oxå. Tyvärr är trenden just nu att jag tar till arga-mamman efter ett försök med vanlig röst, för den har fortfarande effekt och spar tid åt mig, men hur länge då?
Jag vet att A just nu är en typisk 6 åring med myror i samtliga kroppsdelar, men det tröstar inte mig när han inte ens uppmärksammar att det vankas lördagsgodis, kalas eller vad det nu är för rolighet jag försöker förmedla. Och det är fruktansvärt frustrerande att han blir så bortkollrad av skärmar med rörliga bilder (TV, Wii, datorspel, pappas iPhone etc) att han i princip är inte är kontaktbar.
Tyvärr gäller "dövheten" även min sambo.... även om det för hans del även rör sig om en kommunikationsbrist, han låter helt enkelt bli att konfirmera att han hört vad jag sagt och behöver/vill ha tid på sig att fundera, istället är han bara tyst och vänder sig om och går..... och den egenskapen i kombination att han "stänger av" hörseln när han är stressad är ingen lyckad kombination.
S tror jag mest gör som de andra: "Om varken A eller pappa (verkar) lyssna på mamma, varför ska jag?"
Det är inget roligt mamma-liv, inte sambo-liv heller för den delan. Och inte vet jag hur jag tar mig ur detta träsk. Jag har försökt att prata med dem på diverse olika sätt och vid olika tillfällen, men jag når inte fram. Vet inte hur länge till jag orkar.....