Gott Nytt År!

Nytt År, nya möjligheter?

De senaste 5 åren har jag inför varje nyår tänkt "ett sådant här år vill jag inte uppleva igen, nästa år måste väl bli bättre". Men året efter bjöd på minst lika mycket elände som det som lämnats så nu när jag kommer på mig själv att tänka att "nästa år måste väl bli bättre" så stannar jag upp och försöker tänka en av mina nya affirmationer: Det blev som det skulle!

Sen måste jag få tag i en bra utomhus termometer. Just nu är jag i händerna på alla widgitar och appar som talar om för mig vilken temperatur det är ute. Just nu är buden:

-10 och sol (Yahoo)

-5 och sol (SMHI)

-10 spridda moln på 1500 fot (Flygväder)

? och sol om jag tittar ut genom fönstret

Så samstämt brukar det inte vara.

Syskonrivalitet

Det verkar ha varit kallt i natt, bilen ser helt nedfryst ut, men web-termometern visar på -3, vilket inte är så farligt.

Det är ganska enformigt just nu. Väntar på att S koppor ska torka in så att vi kan börja göra saker igen och slippa denna "isolering" samtidigt som jag desperat letar efter minsta tecken på prickar på A så vi kan gå in i "dimman" igen.

Försöker fördriva dagarna så att pojkarna inte ska ha ihjäl varandra och med så lite som möjligt av "gå varandra på nerverna".

Jag har altid fått hör att "detta är den värsta åldern" och "nu blir det bara bättre/lättare" etc. Men jag märker ingen skillnad förutom att föremålen/orsakerna till osämjan växlar och att det blir mer och mer fysiskt handgemäng. Det kommer kanske alltid att vara så här? Jag menar det finns ju ingen lag som säger att man passar med varandra och gillar att vara med varandra bara för att man är syskon.

1+1=?

Alltså, hur arg kan man egentligen bli på sina barn och samtidigt älska dem så mycket att det gör ont. Jag förstår inte den ekvationen.

God Jul?

Magkatarr på mig (konstaterad) och på H (min egen teori), vattenkoppor på S med allt vad det innebär av kliande, dålig sömn och släktingar som beter sig som om vi hade pesten, A som beter sig som om livet tar slut om ett par sekunder och innan dess måste han ha hunnit med ALLT.

God Jul? Nä, knappast.

God Jul!

Och igår dök vattenkopporna upp, så allt blev klart i tid!

Julstämning

Det snöar, jag har varit på Liseberg, granen är på plats med stjärna, ljus och glitter (barnen får göra resten i morgon). Får vi bara in skinkan i ugnen i morgon så tror jag nog att jul-lugnet kan lägga sig sedan.

Liseberg var fantastiskt vackert med alla ljus och snön som föll, och det var precis lagom med folk, inga problem att få plats och komma till där man behövde men samtidigt tillräckligt många för att det inte skulle kännas tomt, helt perfekt. S fick ge sin önskelista till Tomten (A ville inte) och så blev det ju lite åka oxå och lite olika korvar och marsipan hamnade i shoppingkassen men när vi kom till den mest underbara lax jag någonsin smakat var kontanterna slut och kön till bankomaten var den längsta vi sett under hela eftermiddagen/kvällen, så vi fick åka hem utan lax :-(

Våra Holländska bekanta ringde i kväll igen, och precis som jag misstänkte så var det cancer som drabbat dem, men nu var allt frid och fröjd igen.

Och jag har för första gången i mitt liv redan planer för Nyårsafton, det har väl aldrig hänt att jag vet innan jul vad jag ska göra då men någon gång ska väl vara den först.

Inte mycket kvar

Då var stora matinköpet klart och julgodiset står i kylskåpet. Det är i princip bara att pynta, ta in granen och göra skinkan kvar att göra innan jag är klar för att fira jul. Sen finns det ju lite små pyssel kvar att ta tag i, några julklappar som behövs slås in, lite kompletterings handling m.m. och så har jag ju inte hunnit besöka Liseberg än, men det borde gå att få in utan problem tycker jag.

Matinköpet gick över förväntan, vi lät pojkarna vara i lekhörnan medan vi gjorde inköpen vilket nog var ett lyckokast för hela familjen: vi fick handlat i lugn och ro (kan man säga det då man tillbringar mer än en timma på Coop Forum i jul-veckan?) och pojkarna hade storm trivts!

Julgodiset i år blev ischoklad, knäck och skivor av mandelmassa penslade med choklad. Fick göra två satser knäck då jag lyckades koka första satsen för länge så den blev bränd.

Några steg närmare julen

Så var pepparkakorna bakade och dekorerade med kristyr, pepparkakshuset monterat och dekorerat med Non Stop och kristyr, grannen huggen och inställd i garaget och samtliga pojkar nyklippta!

Och igår kväll fick vi packat in nästa alla julklapparna.

I morgon är det stora matshoppingen som gäller (om allt går enligt plan) och fortfarande inga prickar på S. (Vi går i väntans tider, det går vattenkoppor på dagis och jag hoppas att vi äntligen har lyckats få minst ett av barnen smittade så vi kan stryka den barnsjukdomen från listan innan A börjar skolan.)

Jul-lov!

Sista dagen på jobbet, ska inte tillbaks förrän 11/1-10, men jag kommer nog att fuska lite, har lite ärenden att göra i personalbutiken och lite intern-post att skicka samt att jag tog med jobbdatorn hem...

Igår kväll var jag på en av Hellmans Drengars julkonserter, den var så bra!

Häromdagen ringde H till jobbet: Hej, jag sitter på vårdcentralen.

Jag fick hjärtat i halsgropen. Vad hade hänt? Vem var i behov av vård? Tankarna snurrade.

Sen kom jag på: ska du ta sprutan? H har ju inte vaccinerat sig mot svin-influensan.

Sen skällde jag på honom, man ringer inte och börjar ett samtal på det sättet!

Min familj har bekanta i Holland. Vi har varit där ett par gånger och de har varit här, men de senaste åren består kontakten av jul-kort. Så gissa om jag blev förvånad då frun i den holländska familjen hade lämnat ett meddelande vår telefonsvarare. De hade fått vårt jul-kort och hon hade lyckats hittat vårt telefonnummer på Google. De hade haft ett tufft år, men nu var allt bra, men hon tyckte det var bättre att prata om det än att skriva, så hon skulle försöka ringa igen. Så nu går jag här och väntar och undrar vad som hänt....

Idag ska vi bara ta det lugnt. H har plockat ner sin gamla bil-bana från vinden, så den håller pojkarna på med nu. Vi ska gå ut en sväng till närbutiken och handla, det är kallt men inte blåsigt och så ligger det i alla fall någon centimeter med snö.

Och i morgon kör vi nog igång med julförberedelserna. Vi har i alla fall fått ner lådorna med julsaker från vinden så att de hinner tempereras lite innan det är dags att pynta.

En vanlig torsdag i december

I dag har jag varit på ovanligt gott humör, jag t.o.m gick omkring och visslad och små trallade på jobbet, det var evigheter sen sist.

Det goda humöret höll i sig ända tills vi var på väg från dagis då S fick ett tok-spel för att jag stod och väntade på fel ställe...

Det sista som hände innan A somnade var att han beklagade sig för:

1. att vi hämtar honom för tidigt från dagis, han vill vara kvar till 17 (vi kommer vid 16)

2. att han ska vara lång ledig över julen, hela tre veckor, och som han har tjatat om detta, men nu ville han inte vara ledig utan ville gå åtminstone nästa vecka oxå.

Där fick jag för att jag kämpar och sliter för att minimera dagistiden :-(

S slutade kvällen med att gråta hysteriskt för att han inte fick ringa till någon (en telefonförsäljare ringde medan han låg i sängen med pappa för att somna) samt att han försnillat en av fröknarnas julklappar (en handduk han hängt in i vårt badrum).

Så för en liten stund sedan var det två barn till salu väldigt billigt, men nu när det somnat är de faktiskt rätt underbara, så jag behåller dem nog ett tag till.

När vänder det?

Har det väl börjat gå utför så bara fortsätter det...

Fick i alla fall besked att även mina leverprover såg bra ut, så nu är det bara att börja hoppas att det snart vänder. Själv tycker jag dock att symptomen blir värre och värre för var dag.

Nu är i alla fall alla julkort postade, utom de 2 som ska till närmsta grannarna, och alla julklappar utom en är inköpta, så det är väl i princip bara maten som ska inhandlas, granen huggas och pyntet ska fram, sen är det klart att fira jul! Julstädningen skiter jag i, det får bli vanlig städning och den gör man ju i vilket fall.

Grubbel

Helgen har gått i grubbleriets tecken.

Magkatarr, vart kom den ifrån? Jag har ju haft en av de mest balanserade jobb-höstar sen jag började jobba för 21 år sedan.

Är det tack vare stresskursen eller trots den? Hade det varit magsår utan stresskursen?

Då återstår det andra livet, det liv som pågår 16.30 - 8 samt under helger och semestrar.

Det var ett långt fall, och landningen var hård....

Och i djupet av mitt hjärta finns svaren, de svar jag inte vill släppa ut, för jag vet inte hur jag ska förhålla mig till dem...

Det hela slutar väl med anti-depressiva medel....

Att livet ska vara så svårt, när det kunde varit så enkelt, eller?

Gallsten igen?

Sitter här och väntar på att klockan ska bli 10, då jag har läkartid. Misstänker att jag har gallstenar som bråkar med mig.

Hade vad jag i efterhand tror var ett gallstens anfall i augusti. Hade ett liknande anfall nu i tisdags. Efter första anfallet mådde jag prima liv när smärtan väl släppte. Efter senast anfallet har jag mått lite så där små kymigt, känt mig olustig och haft lite känningar från mage/rygg. Igår kväll fick jag frossa (tempen var dock inte högre än 37,4), men jag ringde 1177, och den sköterskan jag pratade med sa att jag absolut skulle söka läkare som i dag, och fick jag feber under natten skulle jag åka in akut.

Natten har i alla fall gått bra, och jag har fått min läkartid, så nu sitter jag här och väntar....

Uppdatering:

Gallsten? Antagligen inte, snarare magkatarr! löd läkarens diagnos, så nu är det Losec-liknande i 1 mån. Proverna var i alla fall jätte fina (urin, snabb-sänka, socker, blodvärde, svaret om leverns tillstånd dröjer dock).

Samma devis om och om igen

Det känns som om jag fastnat i det här med att "ingenting blir som man tänkt sig".

I torsdags var det dags ridning. Jag var tveksam till att åka iväg, vädret var så där, men H propsade och avslutade sin övertalning med "du mår ju så bra efteråt". Så jag gav mig iväg. När jag kommer fram till stallet, som ligger mitt ute i nowhere, var det ovanligt mörkt, inga belysning över paddocken. Ett litet hopp tändes: skulle vi vara i den nya oinvigda manegen? Jajamän! Det blev en spännande lektion på många sätt eftersom hästarna ännu ej vant sig vid den nya miljön samt att belysningen är högst provisorisk (två bygglampor i var sitt hörn på ena kortsidan). Men det gick över förväntan, tom galloppen! Och belysningen funkade hela lektionen (den hade slocknat under en lektion tidigare på kvällen) och alla satt kvar på hästryggarna (även detta hade varit annorlunda tidigare på kvällen).

Kvällen blev inte som jag tänkt mig, men den blev som den skulle.

Jobbets julfest gick av stapeln på fredagskvällen. Under glögg-minglet innan maten sa jag något i stil med: "Det är kanske fri bordsplacering i år?", men jag tog genast tillbaks det (det har aldrig hänt under mina 22 år på företaget). En stund senare när vi blev bjudna till bords deklarerades att det i år var fri placering! Maten (julbord) var sådär, men festen och bordsgrannarna var mycket trevliga. Det var en "jul-shows"-tävling mellan avdelningarna och vår avdelning kom 2:a (av fyra startande). För första gången någonsin låg festprogrammet före utsatt tidsschema vilket gjorde att jag kunde ta en tidig buss hem (22.30) och ändå hinna skaka de lurviga en stund.

Kvällen blev inte som jag tänkt mig, men den blev som den skulle.

Lördagen hade jag tänkt ägna åt lussekatts- och pepparkaksbak, men eftersom H har haft fullt upp på jobbet (dvs han har jobbat sent och jag har hämtat på dagis) så var det tomt i kylskåp och skafferi, så vi fick börja med att åka och handla. Istället för att börja baka vid 10 tiden kom jag igång vid 15 snåret. Det blev inga pepparkakor, men lussekatterna blev ovanligt bra.

Dagen blev inte som jag tänkt mig, men den blev som den skulle.

Natten mellan lördag och söndag blev A magsjuk, vilket innebar att glögg-fikat på söndagseftermiddagen med Familjen H blev inställd. Istället tog jag och Fru H en lång promenad. På kvällen åkte jag och S iväg på några ärenden. Först tänkte vi åka till mormor och lämna några lussekatter samt hennes julklapp till mig, men hon var inte hemma. Vi åkte vidare till mitt jobb för att hämta min dator eftersom det föll på min lott att vabba på måndagen, men när vi kom fram till jobbet så hade jag glömt mitt passerkort, så det var bara att vända och åka hem igen. Tog svängen via mormor igen, som fortfarande inte var hemma, men jag gjorde en rövare och ringde syster-yster (de bor i samma bostadsområde, typ 1 min gångväg från varandra) och där fick jag napp, så mormor kom ut till bilen och hämtade sina saker. Sen åkte vi hemåt, hämtade passerkortet och åkte till jobbet igen, och denna gång kunde vi uträtta vårt ärende. Till S stora glädje höll de på att julpynta på jobbet (jag jobbar i ett stort kontorshus för ca 1000 personer med en stor ljusgård mitt i huset) och så fanns det pepparkakor kvar sen i fredags.

Dagen blev inte som jag tänkt mig, men den blev som den skulle.

Och idag har jag alltså vabbat istället för att vara på jobbet och redovisa resultatet från den senaste trivselenkäten. En kollega hoppade in i mitt ställe, och när hon ringde tillbaks och redogjorde för vad som diskuterats under presentationen så var jag riktigt glad att jag inte varit på plats (men jag tyckte synd om min kollega som till stora delar fick dra lasset själv). Eftermiddagen hade jag tänkt viga åt labtester, men det får väl bli en annan dag.

Dagen blev inte som jag tänkt mig, men den blev som den skulle.

Först så går det upp, sen...

Dagen började så bra. Fick stökat undan några surdegar, hade ett bra möte, solen sken från en blå himmel.

Sen gick det sakta men säkert utför.

Möte på eftermiddagen var en katastrof. Var nästan gråtfärdig när jag gick hem från jobbet.

Hämtningen gick hyfsat, S ville inte alls gå hem men det gick bra ändå och A var väldig tillmötesgående. Det höll sig på en stabil nivå fram tills kvällsmaten, sen var det störtlopp rätt ner......