En vanlig söndag

Läste en artikel i GP som fångade mitt intresse. Det handlade om en tjej som hade ett fruktansvärt humör mellan ägglossning och mens. Det visade sig att hon hade något hormonellt fel och hade fått hjälp. Kanske något man skulle diskutera med någon inom sjukvården istället för att skylla på arvsanlag från fädernesidan?

Annars har det väl varit en vanlig dag. Hade servering i kyrkan på förmiddagen och det var söndagsskolestart så hela familjen var på plats i kyrkan. Efter vi varit hemma och ätit åkte H och A till Lavön för att klippa gräset. Farmor passade på att åka med. Jag och S tog en cykeltur till mormor, dit även kusinerna S och A kom för deras mamma och pappa skulle iväg och fira ettårig bröllopsdag. Jag och mormor och alla 3 barnen åt middag på pizzerian i närheten. Det gick över förväntan faktiskt.

När H och A kom hem hade de med sig en liten burk kantareller som farmor plockat. Dessa tillagades till en underbart god svampsmörgås som jag, H och A delade på (S hade redan somnat). Mums. Dock hann jag inte göra något i äppelväg, men äpplena lär ju ligga kvar i garaget där vi lagt dem.

Uppe bland molnen

Idag har hela familjen varit och tittat på flygplansuppvisning på Säve, Göteborg Aero Show 2009. Det jag hann se av uppvisningarna var bra, särskilt Team 60 som var mycket bra! Men det var mycket annat som oxå var väldigt fascinerande! Vill ni veta mer kan ni klicka här! Det är show i morgon med.

Måste ändå tillstå att jag är lite kluven till denna typ av underhållning. Det är väldigt imponerande att se alla dessa duktiga piloter och deras skicklighet med sina flygande maskiner, samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att detta måste väl ändå vara ett ganska miljövidrigt jippo, eller?

Äppelskörd

Vi har två äppelträd på tomten. Det ena, som H fick i 40 års present, är av typen familjeträd och har innan i år inte haft ett enda äpple, inte ens ett kart. Det andra, som A fick när han föddes, är av en sort jag inte minns namnet på, och det har burit frukt förr. Första året det bar frukt fick vi nog 2 st, 2:a året ca 4 och 3:e ca 7. Inga större mängder med andra ord.

I år har båda träden fullkomligt dignat, vi har gallrat, grenar har gått av och ändå har jag i dag plockat hur många som helst. Tanken var att vi skulle plocka till helgen, men det har blåst en del idag så det fanns en del fallfrukt när H kom hem, så det var bara att gå ut och plocka.

Så nu är frågan: vad gör man med alla äpplen? Äpplena från H's träd ska jag nog göra mos på, men resten? Lagra dem i garaget och hoppas på det bästa (att de håller sig fräscha till jul i alla fall)? Äppelpaj? (Går det att frysa?) Ge bort till nära och kära?

Helgen är i alla fall räddad: äppelmoskokning!

(Sen ska vi även försöka hinna med ett besök på Göteborg Aero Show på Säve)

Mamma surtant

Just nu är det inget kul att vara mamma, det är bara massa tjat: nej, låt bli, sluta, låt den vara, du får inte...., hur många gånger ska jag behöva säga.... osv.

Att det är så finns det säkert många förklaringar till. Två som jag är ganska säker på är sömnbrist och att det är nya barngrupper på dagis.

Jag lider tyvärr av kort stubin och är stubinen väl aktiverad blir den ännu kortare, dvs har mitt dåliga humör aktiverats så behövs det inte mycket för att trigga igång det igen. Och ibland säger jag saker jag ångrar, både till vuxna och barn, i stundens hetta. Ingen bra egenskap, jag vet.

Under sådana här perioder är det extra viktigt att avsluta kvällen med ett

"jag älskar dig".

Jag har under hela pojkarnas liv försökt vara tydlig med att "jag älskar inte allt du gör, men jag älskar alltid dig"! Sen om det räcker för att reparera skadorna, det vet jag inte. Kanske har jag ordnat försörjningen för en framtida terapeut/psykolog, vem vet?

Ay-hee-ho!

Igår plockade jag ner mina ridsaker från vinden, lite i senaste laget kanske, men tack och lov så funkade allt och jag fick på mig stassen utan större problem. Åkte iväg mot Stallet, som är helt nytt för mig. Gruppen innan red ute i paddocken, vilket inte var helt fel i den ljuvliga sensommarkvällen. Fick lite pirr i magen då jag hörde kommandon som "öppna", "sluta" och "förvänd galopp". Gulp, vad hade jag gett mig in på.

Så var det då dags, blev tilldelad en häst som heter Ninja. Sen var det bara att fixa i ordning stigbyglarna (hon hade gått lektionen innan) och så upp på hästryggen. Kändes väldigt bra att sitta på en hästrygg igen.

Så förflöt då en timme på hästryggen ute i den ljumma kvällen. Och trots kommandon som "bakdelsvändning", "öppna", "sluta" och "förvänd galopp" så tyckte jag att det gick riktigt bra. Visst kändes det att jag knappt suttit på en häst på 6 år, men allt fanns kvar någon stans, även om det var långt ifrån perfekt, och jag tog några extra skritt-pass, för orken fanns definitivt inte kvar. Men det var så rätt, så hemma.

Och det gick faktiskt att komma ur sängen i morse utan några större bekymmer, kanske beroende på att jag var duktig och stretchade efteråt.

Innan jag åkte iväg till ridningen tog jag och A och plockade av vår björnbärsbuske som vi har på tomten. Har aldrig sett så stora björnbär förut, och då har jag plockat i ganska många år nu. Det blev en hel hink (1 kg turkisk yoghurt) full. Jag hade bestämt mig för att inte plocka några bär i år, utan göra av med det som redan finns i frysen. Men hittills har det ändå blivit lite blåbär, hallon och röda vinbär. Det är svårt att låta bli när det dignar framför ögonen på en.

Gallsten?

Idag har jag haft buksmärtor i princip hela dagen, för mig ovanliga sådana. I vanliga fall då jag har ont i magen så räcker det att lägga sig ner, gärna i fosterställning, för att smärtan ska lindras, men den här gången spelade det ingen roll hur jag bar mig åt, det gjorde lika ont i alla fall. Smärtan satt i mellangärdet under bröstkorgen, och enligt mig löpte den från vänster till höger, hade även lite känningar i ländryggen typ som vid en förlossningsvärk.

Var på kurs idag, "Praktisk stresshantering", så när det hela körde igång i morse vid 6 så trodde jag att det var Herr Å som var och hälsade på, men han brukar försvinna så fort man gjort det som triggat igång honom, men idag satt smärtan kvar. Kl 14 gav jag upp och åkte hem och la mig, och vid 18 snåret försvann äntligen smärtan, men jag är fortfarande öm, typ träningsverk. Hade smärtan inte givit med sig hade jag nog uppsökt läkare.

Så nu har jag ätit lite, som jag verkar få behålla, och så har jag konsulterat min läkarbok "Stora Familjeläkarboken" samt internet, denna stora källa till information. När smärtan inte gav sig började jag fundera på om det kunde vara gallsten, tarmvred eller helt enkelt kramp. Det jag kunnat läsa mig till ger ingen klockren diagnos, så det är väl bara att vänta och se om det återkommer och söka vård i så fall.

Rubrik?

Jag är inne i en grubblarperiod, och tankarna bara far omkring. Det bästa vore naturligtvis att skriva ner alla tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud för att kunna sortera dem och sätta ord på dem, men det vill jag inte göra i cyberspace, så därför har jag återgått till en gammal hederlig uppfinning: papper och penna. Därför blir det inte skrivet så mycket här i bloggen just nu.

Har i alla fall hunnit med en långhelg i sommarstugan med sommarens sista(?) salta bad. Har även hunnit läsa 2 böcker (kors i taket).

Den första var "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergsten. Jag kände mycket väl igen mig i hennes tankar och funderingar, men min sambo påminner inte det minsta om hennes man. Och inte hittade jag någon lösning på problemet heller, att säga upp sig verkar fungera sådär.

Den andra boken var "Dumpa Matthew" av Jane Fallon. Det var en bok som passade mig perfekt, både storyn i sig, men även språket (inklusive översättningen), jag sögs in i handlingen direkt och hade mycket svårt att släppa greppet om den. Tyckte det var synd när den tog slut, jag hade velat följa karaktärerna en tag till.

Och på torsdag ska jag börja rida igen! Har anmält mig till lektionsridning på en ridskola i närheten. Längtar!

"Inbrott"

När jag och pojkarna kom hem från dagis idag så satt mormor på bänken utanför huset. Hon hade pratat om att komma förbi och plocka blåbär någon dag, så jag tyckte det var kul att vi hann träffa henne.

Mormor berättade att hon kommit på två killar i 9-års åldern som höll på att röja i pojkarnas lekstuga. Lekstugan ligger bakom huset på den del av tomten som är relativt insynsskyddad. Hon fortsatte fram mot lekstugan i förhoppning om att hon skulle hinna fram innan de fick syn på henne och på så sätt "ta dem på bar gärning". Men den ene av killarna fick syn på henne och ropade till så den andre blev varnad och klättrade ut genom ett fönster (de använde inte ens dörren och fönstren är ganska små, därför misstänker vi att de är i lågstadieåldern någonstans) och så lämnade de tomten via en brant som leder ner till en ganska stor trafikerad väg. Mormor vände för att ta cykeln och genskjuta dem, men hon hann bara se att de tagit sig över vägen och försvann längs ett dike i skogskanten på andra sidan vägen (senare tyckte hon att hon såg dem gå tillbaka över vägen till parallellgatan, men hon var inte riktigt säker).

Det dessa gossar roat sig med var att ta ut allt "porslin" pojkarna hade i sin lekstuga, d.v.s alla plast koppar, fat, kannor, kakformar etc, och burit fram dem till branten och kastat ner dem på vägen. De hade tydligen blivit störda mitt i för mormor kunde rädda en del av sakerna som inte hamnat på vägbanan samt de saker de ej hunnit kasta ner.

Jag blev så himla arg och ledsen, dels för att pojkarna blivit utsatta för detta "brott" och denna vandalism av sina saker, dels för att någon har mage att förstöra våra saker. Rättvise-delen i mig är väldigt stark, och detta att inte ha respekt för "mitt och ditt" gör att jag fullkomligt ser rött.

Hade dessa "bovar" nöjt sig med att gå in i lekstugan, härja runt lite och sedan låtit det vara, så hade jag inte brytt mig på samma sätt, men genom att de medvetet förstör andras saker och tillhörigheter får det andra proportioner för mig.

Jag antar att det egentligen går under brottsrubriceringenen "pojksträck", men det hindrar inte att jag tycker det är fel!

Så nu är alla "lösören", d.v.s. återstoden av "porslinet" och den dynlåda vi hade i närheten som innehöll pojkarnas sandleksaker m.m., flyttade till framsidan som har full insyn från gatan och grannar.

Hoppas bara att det faktum att de blev påkomna får dem att avstå från att komma hit igen, vill ju inte ha en massa opålitliga ungar springande på tomten och i närheten av huset. Med tanke på deras respektlöshet för andras ägodelar vet man ju inte vad de kan ta sig till.

Nu ska jag skriva en "Veckans Ris" till kommuntidningen.

Så kom sommaren tillbaks

Vilket underbart väder det har varit idag. Så skönt att kunna ha kjol och sandaler igen, sitta ute på lunchen, ta en promenad efteråt och bara njuta av solen och värmen, ta eftermiddagsfika med glass i solskenet utanför kontoret och hinna pyssla lite ute innan sängdags (vilket idag bestod av gräsklippning och fortsatt tvätt av fasaden).

Annars är det inte mycket på pluskontot just nu, är super trött och på jobbet sitter jag och håller på att försöka revidera ett arbetsmiljödokument och det är rent ut sagt skit svårt att få det bra, att få det heltäckande men samtidigt överskådligt och inte lång som en roman. Dessutom bygger dokumentet på ett EU-direktiv som håller på att bytas mot ett annat och övergångsperioden är på flera år, vilket gör att jag måste ta hänsyn till båda två när jag skriver. Men jag vet att det blir bra till slut, det känns bara så tröstlöst när man är mitt i.

Skrev ut det nya direktivet, det var på nästan 1400 sidor, så det blev en rejäl lunta trots att jag skrev ut dubbelsidigt och två sidor/utskriftssida. Nu var det mest tabeller, men ändå, är det verkligen någon som har koll på alla lagar, förordningar och direktiv och hur de påverkar varandra, jag bara undrar?

Helt slut

Fy vad trött jag är, var tvungen att gå ner till fiket på eftermiddagen för att sockerbomba mig för att inte somna vid skrivbordet, och då är det bara dag 2 efter semestern.....

Helgen har gått åt till att återhämta oss efter Stockholmsresan, vilket gått sådär.

På lördags eftermiddagen hade vi grannarna här på fika.

På söndagen var vi på Liseberg för att S äntligen (inte hans ordval direkt) skulle kunna lämna sina nappar till kaninerna (bara en månad efter min plan). Överlämnandet gick strålande och i utbyte mot napparna fick han ett dipolm, en "tatuering" och ett lisebergskanin-gummihuvud (studsboll?). Sen åkte vi massor och hela familjen var helt slut när vi kom hem. Och köerna var inte i närheten av dem på Grönan!

Kvällen kom och S skulle sova utan napp för första gången. Det var H som skulle lägga honom, och det hela gick över förväntan. S klagade lite, gnällde lite, bad om nappen, sa till på skarpen att "mamma får minsann köpa nya i morgon", men han var väl medveten om vad som hänt tidigare på dagen, så efter en liten stund somnade han. Han vaknade ett par gånger under natten och var orolig, men inget som inte gick att lösa ganska smärtfritt (i alla fall jämfört med vad vi gick igenom med storebror).

Igår kväll sa han inte ett ord om nappen, han tog sitt gosedjur, vände sig om och somnade på två röda. Natten blev snarlik föregående natt, inget allvarligare alltså.

I dag somnade han under sagan och har hittills inte hörts av. Han var väl helt slut efter Stockholm, Liseberg och två dagar på dagis, stackarn. Och jag oxå kan jag tänka, hoppas han sover bra i natt.

Igår var min första arbetsdag, hade bestämt att jobba hemma för vi skulle få vår andra TBE sprutan kl 10:30 och det tar så mycket onödig tid att åka fram och tillbaks till jobbet en extra sväng. Sprutan gick bra, inga problem där inte. Däremot kraschade min uppkoppling till jobbet efter lunchen, så jag fick inte gjort det som var tänkt, men jag hittade annat att pyssla med som inte krävde uppkoppling, och tack och lov hade jag tänkt jobba kort dag för att hinna en sväng till frissan. Uppkopplingen fixades i morse väl på plats på kontoret.

Nu på kvällen har jag dels registrerat mig hos min frisör så jag kan boka tid hos henne online, dels har jag kontaktat en ridskola för att höra om de har plats för mig, vill så gärna börja rida igen *suckar och längtar*. Och så har vi bokat tid för besiktning av ena bilen, inte lika roligt kanske, men ack så nödvändigt.