Resultat av omorganisation hittills (för min del): Nada! Så nu är det bara att vänta en vända till *suckar*.
Ytterligare två av A's kalas avklarade *check*.
110-års kalas för svägerska och man (50 + 55) avklarat *check*
Kalaset var mycket trevligt och det var många gäster, min svägerskas man har 9 systrar, han är näst yngst, så bara hans syskon med respektive samt deras barn och deras respektive blev väldigt många.
Pojkarna sov hos mormor och allt hade varit jätte bra, som förväntat.
Konsert: Jean Michel Jarre på Scandinavium avklarad *check*
Mycket bra konsert! Bra show, mycket bra ljud (trots öronproppar som jag tycket tog död på en del av känslan, men jag har problem med att det tjuter i öronen då och då, så jag vågade inget annat) och extremt hög nostalgi faktor.
Operation av en styck systerson genomförd *check*
Fick ett SMS av min syster 14.10 *pip* och då var de tillbaks på avdelningen.
Bil inlämnad och hämtad från service *check*
Och vi är ett par tusenlappar fattigare....
Då återstår bara att lösa frågan hur jag ska få min sambo att förstå att han måste ta ett större ansvar när det gäller familjelivet och pojkarna. Det är inte det att han inte gör saker, för det gör han, att säga något annat vore att fara med osanning. Problemet är att jag måste tala om för honom vad som behöver utföras.....
Jag har försökt samtala med honom, vänta ut honom, bli arg, ställa till scener, be snällt, böna och be, göra listor, skita i det, men inget har funkat. Tips mottages tacksamt.
Det skulle vara så skönt att kunna dela på ansvaret.
Att ensam slippa ansvaret för att det finns presenter att ta med till kalaset, att det finns rätt typ av skor och kläder i rätt storlek till rätt årstid, att de kläder och skor som är urvuxna läggs undan till S, skänks bort, säljs eller slängs, att det finns extra kläder på dagis och att det är rätt kläder och skor som kommer hem.
Att bara någon gång höra honom säga : är det inte dags att köpa nya xxx till NN?
Att slippa byta kläder på pojkarna för att att tvätten blivit fel sorterad och A går i S byxor (för små!) och mina strumpor (för stora!). Och nu menar jag inte att det inte matchar eller liknande, utan jag menar att kläderna de har på sig ska vara funktionella för situationen, och i rätt storlek.
Är det för mycket begärt eller har jag för höga krav?