Feber

Det här med feber tycker jag är fascinerande.  I går kväll vid 19.30-tiden hade S 39.0, i morse 36.2. Jag var tvungen att mäta om för jag trodde att termometern fått spatt, men det blev samma resultat båda gångerna. Och inget febernedsättande hade han fått. Jag fattar ingenting. Det är bara att hoppas att det håller i sig och att han verkligen är på bättringsvägen. Det skulle vara så kul att få gå på jobbets jul-fest i morgon kväll (H är på tjänsteresa och kommer hem sent i morgon kväll, så planen är att pojkarna ska sova hos mormor).

Idag var det back-up dag. Vi har ett program som initierar back-up en gång i månaden. Problemet idag var att H lagt över några filmer på datorn för att kunna lägga in dem i sin iPhone, och sedan glömt att ta bort dem. Denna glömska gjorde att back-up'en tog nästan 1,5 h och krävde 3 st DVD skivor. Vi brukar klara oss med 1 skiva och kanske 10 - 15 minuter.....

Det är lite lugnare hemma idag, för A fick gå till dagis, så jag hoppas att han får utlopp för all sin energi så att det blir lite lugnare här hemma i kväll.

  

VAB

S hade feber i morse, 38.3, inte mycket men ändock feber. Så det var bara att sätta sig och börja den stora VAB-karusellen:

- ringa S's avdelning och meddela att han var sjuk

- ringa A's avdelning och meddela att han var hemma för lillebror var sjuk. A ville stanna hemma och jag tycket det var lika bra att slippa ge sig iväg (de går på olika avdelningar på samma förskola)

- meddela växeln på jobbet att jag vabbar så att de kan koda telefonen

- meddela chefen att jag vabbar

- meddela kollegorna (det räcker att få tag i 1, men det är inte alltid så lätt) att jag vabbar och be någon skriva en kommentar på kontorsdörren

- meddela dem jag skulle ha möte med under dagen (3 olika möten, 2 olika personer) att jag vabbar samt ge dem status över det jag skulle rapportera av på mötena.

- anmäla tillfällig föräldrapenning till FK

sen kunde jag börja ta hand om barnen.

Med facit i hand så här på kvällskvisten så var det mer än rätt att hålla S hemma, han hade 39.0 nu på kvällen, vilket man inte kunde tro när man såg det tempo han höll (och har haft hela dagen), och helt fel att låta A vara hemma, han får spunk av att vara inne en hel dag, och idag var inget undantag och dessutom behöva ta hänsyn till en sjuk bror. Får se hur jag gör i morgon (förutsatt att S fortfarande har feber och A fortfarande är frisk).

Det spökar

I går kväll när jag satt vid datorn och läste bloggar (efter det jag skrivit mitt förra inlägg) så började det låta en del från S rum (ligger vägg i vägg med arbetsrummet jag satt i). Trodde att han som vanligt låg och knödde mot väggen med en napp i varje hand och en i munnen. Och som förväntat blev det lugnt igen efter en liten stund.

Senare när jag gick in till honom för att kolla att allt var ok i sängen (alla 3 nappar, gosedjur, kuddar och täcke på plats), släcka fönsterlampan och sätta i nattlampan så upptäckte jag att han hade 4 nappar i sängen. Vi har med båda pojkarna gett 1 napp vid läggning. När de somnat lägger vi dit ytterligare 2 nappar för att det ska vara lätt för dem att hitta någon om behov uppstår och för att vi ska slippa springa upp på nätterna och leta nappar. Sen har vi 1 napp liggande utan för sängen ( i S fall på översta hyllan i bokhyllan) om napparna skulle försvinna under natten och vi snabbt behöver en för att förhindra ett uppvaknande.

Men nu låg det alltså 4 nappar i sängen, och jag var helt hundra på att jag gett honom totalt 3, 1 när vi läste godnattsaga och 2 efter han somnat. När jag tittar mig omkring så ser jag att stolen som står mellan sängen och bokhyllan är flyttad närmare bokhyllan. Min teori är att S antingen vaknat och inte varit nöjd med de nappar som fanns tillgängligt (det finns en som är "bättre" än de andra) och helt sonika klättrat upp och hämtat den sista nappen.

När jag i morse (och även under eftermiddagen/kvällen) försökte få honom att klättra upp på stolen och hämta napparna som ligger i bokhyllan (för att se hur det hela gick till) så står han bara på golvet och sträcker upp armarna mot platsen där napparna ligger. Antingen är han så smart så att han inser att han ska spela oskyldig, eller så gick han i sömnen.

Dagens A

Vi sitter i bilen hem från biblioteket. A har fått det hedersamma uppdraget att hålla i tygkassen som vi hade böckerna i. Plötsligt säger han:

- Mamma, varför står det Axxxx och Sxxxx här i påsen?

Jag håller på att köra av vägen, för läsa tillhör inte en av hans färdigheter, så jag frågar:

- Hur kunde du läsa det? Det är alldelse riktigt att det står Axxxx och Sxxxx.

- Det kunde jag inte, men jag kände igen bokstäverna och då gissade jag att det stod våra namn.

Man upphör aldrig att förvånas över de små intelligenta varelserna som kallas barn!

Tina Thörner

Var i Stockholm i torsdags på arbetsmiljökonferens och där fick jag bl.a. lyssna på ett föredrag av Tina Thörner, rally kartläsaren. Vilken människa, vilken inspiratör! Temat för konferensen var riskbedömningar, det var därför hon var inbjuden, för snacka om riskbedömningar under ett rally. Jag blev i alla fall helt såld, hon hade mycket tänkvärt att säga, och sättet hon sa det på, wow alltså!

Bloggskrivtorka

Läste just i en annan blogg (My day in my way) om bloggarens vånda när hon inte bloggat på ett tag, om våndan att välja vad man ska skriva om av allt det som hänt.

Min blogg vånda är av ett annat slag. Jag kan flera gånger om dagen tänka att "detta kan jag blogga om" eller "detta ska jag ta upp i min blogg". Men när jag väl sätter mig ner för att skriva i bloggen så är hjärnan alldeles tom, finns inte ett spår av något av det jag tänkt. Ett tag hade jag en list på tänkbara blogg-ämnen, men oftast är det bara en flyktig tanke, som jag inte ens tänker på att jag kanske skulle anteckna för kommande bruk.

Dagens fråga

Vad är det som får en karl/man/pappa/sambo att att börja vika tvätt på morgonen när man försovit sig en kvart (för någon har ställt om klockan), 2 vuxna och två barn ska göra sig i ordning för att åka iväg, frukost (att ta med) ska fixas till två vuxna, det behöver bäddas rent i ena sängen (men det kan vänta tills eftermiddagen), dagisväskorna ska packas och regnet öser ner och man har inget att ta på barnen för de plagg man köpt för ändamålet ska reklameras (kassa dragkedjor)?

Sen får man be samma karl/man/pappa/sambo byta ytterplagg på lilleman inte mindre än 3 gg (!) för att han satt på honom storebrors kläder (2 gg) och för ändamålet (en dagis-dag) fel kläder (1 gg).

Jag fattar i alla fall ingenting!

Dr Jekyll och Mr Hyde

har flyttat in hos oss. I dubbel upplaga dessutom. Hur två så söta, gudomliga, underbara barn kan förvandlas till de mest fruktansvärda monster på ingen tid alls är för mig en gåta. Men jag har förstått att det är helt normalt!

 

Egen tid

Idag hade jag haft egen tid - ett besök hos frisören för klippning och toning. Jag trivs mycket bra med min frisör. Vi känner varandra sedan länge (vi har ridit och gått på Qi-Gong ihop) och hon kan och känner mitt hår vid det här laget. Mitt hår är inte som alla andra hår. Ett exempel:  jag gjorde en toning för ett år sedan, den fanns fortfarande kvar, väl synlig dessutom (men gränsen för utväxten var inte synlig tack och lov).

Eftersom jag var så nöjd med den förra toningen (den jag gjorde på dagen för ett år sedan) så hade jag bestämt mig för att ta samma färg igen: ljust kaffe. Färgen ljust kaffe är lite missvisande, det är snarare färgen på kaffebönan som åsyftas, när jag hör beskrivningen ljust kaffe tänker jag mer på kaffe med mjölk.

Jag blev väldigt förvånad då allt var klart, för det ser mer ut som svart än ljust kaffe, men jag är mycket nöjd, och det kommer väl antagligen att blekna efter några tvättar. Även H verkar nöjd med resultatet, han är lite känslig för vad jag gör med mitt hår.

A har fortsatt att somna sent, han har inte somnat före 21 en enda kväll på hela veckan, och han är mega trött på morgnarna. Jag vet inte hur vi ska komma ur detta, sover han för mycket vet jag inte vad vi ska dra in på, och är han övertrött får jag väl hoppas att han löser det själv till helgen. Att han somnar sent tär på vuxentiden oxå. Men när jag tänker efter så strular S sömn oxå. Det är ju fullmåne, kan den som spökar?

Strunt prat

Fick upp pojkarna i morse utan några större problem, körde en mjuk variant med mycket hjälp och lite krav.

Fick höra att A berättat på dagis att jag bara sitter och pratar i telefon och tittar på datorn hela tiden.

- På jobbet? frågade en av personalen.

- Nej, hemma! svarade A.

Jag som tycker att jag knappt pratar i telefonen överhuvudtaget nu för tiden, men datorn sitter jag ju framför en del, men mest när pojkarna sover.

H är hemkommen från tjänsteresan, vilket känns jätte skönt. A har en mycket enerverande hosta, och när jag hämtade honom från dagis idag så var han även hes. Innan han somnade pratade han om att han var sjuk och att vi skulle ta tempen, men jag sa att vi väntar tills imorgon och ser om det behövs.

Sena kvällar

Igår somnade S som vanligt, men A somnade inte förrän framåt 21.30 snåret, det var inte lätt att få upp honom i morse. I kväll somnade bägge pojkarna vid 21.30 snåret, så jag har en tuff morgon att se fram emot. Varför ska det alltid konstras och bråkas när man är själv?

Idag hade S fått jobba med lera på dagis.

-Vad gör du? frågade pedagog A.

- Bakar, bakar bullar, svarade S.

- Vad gott, sa pedagog A.

- Nä, smakar blä, svarade S.

Igår hade A gjort en raket på dagis, och i bilen hem sa han att han ville göra en till S när vi kom hem. Väl hemma konstaterade vi att vi inte hade rätt grejer hemma, så det blev ingen raket till S. Idag när jag hämtade A så låg det en ny raket på hans plats, han kom ihåg sitt löfte och hade gjort en ny raket till S på dagis (vilken brorsa va!). S blev naturligtvis överlycklig över sin "paket".

Söndagskväll

Har varit sjuk, var hemma från jobbet både i torsdags och fredags. Dassig i magen och en fruktansvärd huvudvärk, så jag missade brukarrådet på dagis och en konsert där man skulle framföra Andrew Lloyd Webbers Requiem. Hade verkligen sett fram emot den konserten, suck.

H har åkt iväg på tjänsteresa och kommer hem på tisdag kväll. Är lite orolig att vara ensam med bröderna bus, hoppas de kommer att sova gott om nätterna (annars blir jag ingen rolig mamma) och hålla sig friska (eller åtminstone hålla sig borta från magsjuka).

I går var det ett år sedan pappa dog. Kan inte fatta att det redan gått ett år samtidigt som det känns väldigt, väldigt länge sedan. Saknar honom....

På tal om pappa så är det ju fars dag idag. Pojkarna uppvaktade sin pappa med ett par strumpor och en deo-spray.

Försäkringskassan

Om försäkringskassan tycker jag inte! De har extremt höga krav på sina "kunder" men själva ber de inte ens om ursäkt när de gjort något fel.

Jag arbetar 87,5 % och fyller upp resten av tiden med föräldrapenning. Det jag gör är att jag tar ut 2 h de dagar jag hämtar barnen vilket i snitt är 10 dagar per månad, olika dagar olika veckor. Dessa måste jag redovisa dag för dag, barn, för barn, jag kan inte summera ihop det och säga att "under denna månad har jag varit föräldraledig 2,75 h för S och 0 h för A".

Försäkringskassan däremot kan klumpa ihop både dagar och barnen på ett och samma kvitto utan någon som helst specificering, vilket gör det nästan omöjligt att kolla om utbetalningen är rätt eller inte.

De uppmanar oss kunder att använda  självbetjäningstjänster och internet, vilket jag gör. Detta borde ju innebära att risken för fel är minimal, men nej då, det jag lägger in via deras web-sida sitter någon handläggare och lägger in manuellt, och eftersom de samtidigt klumpar ihop allt är risken för fel snarare en regel än undantag.

Om jag ställer en fråga till försäkringskassans kundtjänst, och sedan följer det svar jag fått, men det visar sig vara felaktigt, då blir jag "skyldig". Försäkringskassan tar inget ansvar för sina egna fel. Därför ställer jag alla frågor via mail som jag sparar så att jag åtminstone kan bevisa att jag inte gjort fel med ont uppsåt.

Jag rapporterar in min föräldraledighet kalendermånadsvis i efterskott, för det är så jag rapporterar till min arbetsgivare, eftersom jag som så många andra har kalendermånadslön. Nu har försäkringskassan brytning den 20 (eller om det är den 21) varje månad, så jag får två utbetalningar, en från den 1 till den 20 (eller 21) och en från den 21 (eller 22) till den siste. Jag tyckte det var ok när jag var föräldraledig på heltid, för då hade jag en stående begäran på x antal dagar per vecka. Men när jag rapporterar in en månad per "blankett", varför måste då betalningen delas på två? Resursslöseri!

Och igår då jag ringde kundtjänst för att be dem rätta till den senaste felaktiga utbetalningen, då slängdes jag ur kön 5 min innan stängningsdags.

Så försäkringskassan står inte högt i kurs här just nu.

Då var det ett helt annat bemötande då jag kontaktade dem för att söka om närståendepenning då min pappa låg för döden, tänk om de alltid kunde vara så trevliga, hjälpsamma och tillmötesgående, då skulle jag nog kunna ta en fadäs eller två, men så länge de har extremt höga krav på sina kunder men inga krav på sig själva ( som det verkar i alla fall) kommer jag att fortsätta vara en krävande kund.