*suck*

Det var ju så här det inte skulle bli, bara massa negativa tankat och åsikter, men nu är jag där igen, blä. Jag har ju massa uppslag jag skulle kunna skriva om, men jag har ingen lust.

Hur tar man sig upp ur dessa svarta hål och hur får man sin nära och kära att inse att de inte hjälper till att dra en upp, utan snarare tvärt om.

Det kommer att bli en lång semester.....

Ledig!

Nu har jag semester (i kombination med föräldraledighet) och pojkarna har gått på sommarlov! Får se hur länge det dröjer innan vi slår ihjäl varandra?

Dagis hade ringt H idag och sagt att S blivit stucken av en geting. Jag har blivit stucken av en geting en halv gång (vispade till den och fick känna av gadden), medan S har blivit stucken av ett bi och en geting på mindre än en månad. Olika falla ödets lotter.

Jag lämnade i alla fall kontoret med ett väl städat och välorganiserat skrivbord, så nu är det bara att droppa allt och njuta! Synd bara att jag inte kom ihåg alla måsten innan semestern, så jag får allt ta en sväng där om när jag ska till optikern, vissa saker kan inte vänta.......

Näst sista dan innan semestern

Så var det bara i morgon kvar, sen väntar mer än 5 veckor utan att behöva gå upp och gå till jobbet, för det det som är semester för mig, att inte behöva jäkta upp för att komma iväg. Idag kom äntligen skärmarna till det kontor jag delar med kollegan J. Vi beställde dem i mars..... tydligen var tyget vi valt restat. Det blir i alla fall första gången i mitt arbetsliv som jag inte jobbar en enda dag i juli (min först lediga dag är 27/6 och nästa arbetsdag är 4/8).

Simons dagisutflykt hade varit lyckad, han hade tom fått klappa kycklingar! Men även kaniner stod på programmet (och sedan pratade han om katter, men det finns inga på utflyktsmålet vad jag vet).

Är lite orolig, väntar på besked från en väninna.  För tre veckor sedan opererade hennes man bort sin ena testikel pga tumörer. Idag skulle de till onkologen för att få besked. Vill så gärna höra att allt är bra. De har tre barn.... vill bara hör att det inte är cancer! Hatar denna sjukdom som ställer till så mycket elände!

Trött

Borde kanske gå och lägga mig istället för att sitta här?

I dag på eftermiddagen fick jag klippt gräsmattan trots att jag var ensam med kidsen,  som har varit allt annat än lätta att hantera. Till och med A's ena dagisfröken påpekade att A varit svår att tillgodose under dagen. Det blir ju inte enklare av att man själv bara vill gå och lägga sig. 

Fick också tittat på premiären av Allsång på Skansen innan jag gjorde i ordning matsäck till S som ska på sin första dagis utflykt i morgon. Tyvärr kan ingen av oss följa med då utflykten annonserades med kort varsel. Det går säkert bra ändå, men det hade varit trevligt att följa med.

En bra måndag!

har det varit idag, och sådana är inte vanliga, eller???

Pojkarna har varit extremt goa under eftermiddagen/kvällen, och jag var på ovanligt gott humör, och denna ovanligt lyckade kombination resulterade i en mycket mysig eftermiddag/kväll med mycket lek, bus och skoj. Och stor bus har hållit sig torr hela dagen, jippi!!!!

Fick även ringt en optiker och beställt tid så snart som möjligt, vilket blev fredagen den 4/7. Det blev den optikern, som jag inte hittade på Eniro, som jag gick hos innan den jag var hos sist.

Helgen innan Midsommarhelgen hade jag och sambon vårt första barnfria dygn sedan A föddes. Vid halvtio snåret på lördagsförmiddagen åkte vi till min mamma och lämnade barnen. Sedan for vi in till den stora staden, tog en kaffe på sambons jobb, och åkte sedan till STCC racet, där vi tillbringade största delen av dagen. Måste erkänna att STCC inte var min grej, tycker speedway är mycket roligare! Efter det tog vi oss vidare till den grekiska restaurangen där vi skulle utnyttja mitt födelsedags presentkort. På vägen dit tittade vi in i Macforums nya concept butik.  Den grekiska maten var mycket god, speciellt förrätten, och ingen av oss orkade efterrätt. Tack vare presentkortet gick kalaset på 30 kr, så vi lämnade en hundralapp som tack för god mat och service. Nu var tanken att vi skulle bege oss till hemmets lugna vrå, men vi åkte till stadens nöjesfält istället och roades med vuxen-aktiviteter så som berg och dalbanor och andra åkattraktioner, det var ett tag sedan vi gjorde det tillsammans. En tur i spelhuset blev det oxå. Efter detta äventyr började resan hemåt via stadens paradgata där vi shoppade lite bröd, glass och andra nyttiga och onyttiga saker. Kom i säng hyfsat tidigt (vid 22.30 tiden) och vaknade 6.30 (typiskt) men somnade om och sov till 9.30. Gick upp och gjorde oss i ordning och åkte och hämtade två nöjda pojkar som sovit borta utan mamma och pappa för första gång i sina liv, och det hade gått jätte bra!

Arrghhh!

I bland blir jag bara så trött, arg, ledsen, besviken så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Karlar!

Gillar inte "måste"-helgdagar

Vad är då en "måste"-helgdag? Jo det är en sådan där dag då man har en massa "måsten" över sig: måste äta viss sorts mat på ett visst sätt enligt ett visst schema, måste umgås med andra människor alternativt ha/vara på fest eller hitta på något annat som är tillåtet enl den allmänna opinionen.

Midsommar är en typiskt "måste"-helg, liksom Lucia, Jul, Påsk, Halloween. Det finns säkert fler, men jag kommer inte på några just nu.

Årets Midsommar firade vi själva i sommarstugan, med obligatorisk dans kring midsommarstången (organiserat firande i närheten av stugan), matjesill, färskpotatis, jordgubbar m.m. Bröderna bus uppskattade nog mest åkturen med traktor-släp från campingen där vi parkerade till platsen för midsommarfirandet. Lilleman uppskattade inte jordgubbarna.

Annars har väl helgen varit sisådär. De (få korta) stunder som pojkarna leker bra med varandra, då leker livet, resten av tiden är det mest tjat: nej, gå därifrån, låt den vara, bits inte, sparkas inte, din bror hade den nu, var försiktig, låt bli osv. Jag tycker att det är mycket jobbigt att föremål som överlevt min sambo och hans systrar (de har haft stugan sedan 1970), 5 syskonbarn (idag 23 - 16) samt en massa andra barn, går sönder när vi är där. En del går att skylla på föremålens åldern, men resten beror enbart på det sättet pojkarna hanterar grejerna. Men å andra sidan  är det lika hårdhänta här hemma oxå, men då drabbar det ju bara våra egna saker (stugan delar vi med ena systern). 

Men det mest enerverande är väl bakslaget vi fått på A när det gäller att vara torr, jag vet inte hur många gånger han kissat i byxorna senaste veckan. Och jag säger inget om det, jag kan mycket väl förstå att han har roligare saker att göra än att gå och kissa, men det som stör mig/oroar mig är att det inte tycks bekomma honom det minsta att han blir blöt. Han kan ha varit ute i regnkläder och när man kommer in och klär av honom så inser man att han är fuktig (inte blöt) i grenen. Frågar man honom då så kan han tala om precis vad han gjorde och var han var när han kissade, men han säger inget då, utan väntar tills man går in. Och jag har ingen aning om hur vi ska komma ifrån detta. Ska man ignorera eller bli arg? Och om man nu ska bli arg, vad ska man då bli arg på: att han har kissat på sig (och göra antagandet att han inte bryr sig) eller på att han inte säger till att olyckan har hänt?

Ja, ja, snart är de tonåringar, och då har jag glömt detta, jag kommer ju inte ens ihåg när A blev torr!

This too shall pass!

Dålig affär

I förmiddags då jag åkte iväg för att handla inför Midsommarhelgen åkte jag förbi ett stånd där de sålde jordgubbar för 29 kr. Väl framme vid affären sålde de jordgubbar för 40 kr, så då kom snål-åke fram och tänkte att jag köper jordgubbarna vi det andra stället på vägen hem. Sagt och gjort, när inköpen var klara satte jag mig i bilen och åkte hemåt. Stannade vid jordgubbsståndet och bad om två askar. Gav fram en hundralapp och sa "Vi kan säga 60 jämnt". "De kostar 45" sa säljaren då, och menade då per ask, och gav tillbaks 10 enkronor i växel. De askarna som kostade 29 kr var 0,5 l askar, inte de 1 l askar som jag köpt. Så istället för att spara 22 kr förlorade jag 10. Så kan det gå när man försöker vara ekonomisk.

Trevlig Midsommar!

Nonexisting

Denna dag har varit så över djävlig att jag här med stryker den ur almanackan och mitt liv!

Svammel

Mina glasögon gick sönder igår. Satt och tittade på Bolibompa, skulle putta upp dem så jag tog tag i skalmen där gångjärnet sitter. "Krack" sa det och själva skalmen lossnade från gångjärnet. Till saken hör att jag inte är nöjd med den optiker där jag köpt glasögonen. Den optikern jag gick till gången dessförinnan gick inte att hitta på Eniro och den optikern jag blev rekommenderad av en nära kollega hade inte tid den dagen jag kunde komma, så då blev det en optiker som jag är mycket missnöjd med. Varför missnöjd? Bågarna har känts rangliga från början (hur man nu kan rekommendera en sådan ranglig båge till en småbarnsförälder), när jag hämtade glasögonen så gjordes inte en tillstymmelse till att justera bågen så att den satt rätt på mig (har brytningsfel) och jag är inte riktigt nöjd med styrkan/brytningsjusteringen på glasen.

Så nu är frågan:

Ska jag gå till den optikern jag inte gillar och se om de kan laga bågen alternativt beställa en ny skalm? Eller ska jag ta tjuren i hornen och köpa ett par nya glasögon (jag trivs ju ändå inte i dessa men jag hade nog tänkt att de skulle hålla längre, glasögon är ju inte direkt gratis.....) och försöka få en tid hos den optikern jag blev rekommenderad och själv lägga en lim-klutt i skalmen och trycka fast den på gångjärnet så att jag i alla fall klarar mig hjälpligt? För närvarande sitter skalmen på plats med vanlig tejp, och det funkar väl sådär.

Idag tog jag tag i en sådan där grej som egentligen bara är dumheter som sitter i mitt huvud, men som är ack så svårt att ändra.

När A var 4 veckor gammal var H på tjänsteresa. Eftersom han skulle vara borta en vecka så kom jag till slut till en punkt då jag var tvungen att duscha. Sagt och gjort, A sattes i babysittern (en sådan med ligg-läge) som ställdes på golvet i badrummet en bit från duschen, och jag hoppade in. Blötte mig, tvålade in mig, sköljde bort tvålen, tittade ut på A mellan varven, allt var frid och fröjd. Sedan dags för håret, in under duschen, blötte håret, tittade ut på A, som blev fullständigt panikslagen, antagligen för att min i normala fall stora hår volym var väldigt platt. Jag tvättade klart håret det fortaste jag kunde medan A satt och skrek hysteriskt i babysittern. När jag väl fick lyft upp honom så var han otröstlig, det tog evigheter att trösta honom och han hulkade i 2 h efteråt. Efter denna episod har jag inte duschat när jag varit ensam med barn, vilket är mer än 4 år sedan. Men idag tog jag mod till mig och gick in i duschen när pojkarna somnat, och gissa vad, det gick hur bra som helst!

På't igen....

Jaha, Madde bloggar försök två.

Förra (och tillika första) gången jag startade en blogg, så blev innehållet så nattsvart, så jag raderade den. Nu gör jag ett nytt försök och hoppas att den ska bli lite mer nyanserad med både glädje och sorg, tankar och funderingar, positivt och negativt ja, ett sätt att försöka spegla världen från min horisont.

Välkommen!