Halloween

Jag är kluven till Halloween.

I början var jag väldigt anti till denna importerade, amerikanska högtid som kom och klampade in med sitt kommersiella budskap (kom och köp!) mitt i Allahelgonahelgen. Det största problemet tyckte jag var att det inte fanns någon styrning. Man kunde få "Bus eller godis"-besök under en veckas tid om det ville sig riktigt illa och Halloween inföll mitt i veckan. Något år har jag bojkottat det helt och hållet, mörklagt huset och låtsats att jag inte är hemma. Enda fördelen som jag såg var att affärerna hade så fullt upp med Halloween att de sköt på julpyntet några veckor.

I och med barnen har blivit äldre har jag insett att jag kommer inte undan. Inte så att jag pyntar huset, men jag har godis på lager och barnen får spöka ut sig och gå och "terrorisera" grannarna. Och jag har varit på Halloween-party och spökat ut mig.

Men de senaste åren har jag märkt en avmattning. Inte lika många "Bus eller godis"-besök (eller det kanske säger mer om åldern på barnen där vi bor...). Och när jag var och handlade tidigare i vecka stod advents- och Halloweenpyntet sida vid sida (och det är flera veckor sedan jag köpte de hett eftertraktade adventskalendrarna från LEGO).

Och jag tycker faktiskt det är lite tråkigt att Halloween håller på att ebba ut.

Fast dagens behållning var bilen med registreringsskylten BUU!

Idag tog det 1 och en halv timme i stället för 20 min att komma till jobbet, allt beroende på en krock mellan en lastbil och traktor på en av de större lederna. Det som underhöll mig under resan (förutom radions P4) var Audin framför i kön som hade en registreringsskylt som började med BMW.

I fredags morse gick låset på entrédörren sönder, det var fallkolven som fastnade så dörren går inte att stänga om man inte låser den. Den första låskassetten höll i 6 år, den nuvarande har suttit på plats i 3 år samt att vi varit tvungna att montera extra lås skydd på samtliga dörrar för det var extremt lätt att göra inbrott. Kan väl inte påstå att vi är jätte imponerade av kvaliteten... Idag har H pratat med leverantören av låset och de skickar en ny kassett med enda motkravet att vi skickar den gamla, trasiga kassetten i retur (hoppas det skickar med ett frankerat returkuvert).

Annars har det varit en fin höst-helg, synd att man inte hade mer tid att spendera utomhus.

Äntligen

Så igår kom det då äntligen, mailet som S väntat på sedan i april:

Hejsan!

Nu drar vi igång med innebandy för grabbarna födda 06, med start i X-hallen på söndag 28 oktober kl 10:30 -> 12:00!

Och pappa ställer upp som tränare. Kan det bli bättre? Tur att han fusk-tränade lite i våras så att vi redan har glasögon, klubba etc. så man slipper att åka och handla det i panik.

I morgon ska jag ha lönesamtal på engelska via video med Tyskland där min tyska chef befinner sig. Hoppas det går bra och att jag får fram det jag vill ha sagt. Engelskan känns väldigt svart/vit jämfört med svenskan som, av naturliga själ, är mer nyanserad. Jag är i alla fall garanterad 0,45%, det är ju alltid något.

Dålig förmåga att läka?

Idag var jag hos distriktssköterskan för att ta bort mina stygn. 7 st var det tydligen (långt! har aldrig haft fler än 4 hittills, vad jag vet). Vi småpratade lite och efter vad jag berättade drog hon slutsatsen att det hade blött mycket under själva ingreppet. Hon lät även mer och mer bekymrad för varje stygn hon tog bort. Till slut sa hon att det inte alls såg bra ut, för det såg inte ut som om det läkt så mycket som det borde vid det här laget. Hon bestämde sig för att låta de två sista stygnen (de i mitten) sitta kvar.

Orsaken var tydligen att olika människor har olika bra förmåga att läka, och min förmåga att läka är tydligen sämre än genomsnittet, vilket jag i och för sig har haft på känn.

Så nu ska jag tillbaks på måndag och (förhoppningsvis) ta bort de sista stygnen. Har fått ännu strängare förhållningsregler om fysisk aktivitet/svettning och duschning samt att jag inte ska töja i sårområdet. Hur lätt är det på en skala när såret sitter på höger sida av ryggen strax under BH-bandet ganska långt ut mot sidan. Kan ju knappast lyfta högerarmen utan att sträcka sårområdet.

Så nu går jag omkring och är rädd för att såret ska spricka upp (har varit med om det en gång förut), trots att två stygn sitter kvar (vet dock inte om stygnen som skulle försvinna av sig själva är kvar eller inte) och det är tejpat och täckt av en ny (stor) kompress. Och så är kompressen lite blodigt... undrar om det är på grund av de borttagna stygnen eller om såret börjat spricka upp?

Fick även stränga order om att kompressen i allra möjligaste mån skall sitta kvar tills på måndag. Det var väl i princip bara om jag reagerar på kompressens som jag fick ta bort den. Jag har reagerat mot kompresser förut med klåda och irriterad (röd) hud. Men om jag inte får ta bort kompressen, hur ska jag då se om såret spricker eller ej, det går ju inte att se igenom kompressen!

Höstprakt

Idag hade väderprognosen förutspått en varm och solig höstdag. Naturligtvis var förmiddagen lika grå som vanligt och termometern visade ca. 10 grader. Efter en stund kom även regnet...

A tog pappa med sig och åkte iväg på helgens innebandymatch. Jag hade tänkt tillbringa den tiden i trädgården med att kratta löv och barr samt lite annat höst-fix, men lusten hade liksom runnit av mig i takt med regndropparna.

På eftermiddagen var vi bjudna på middag hos mamma. Och helt plötsligt hade det spruckit upp. Så mellan mat och efterrätt tog vi en promenad i det soliga höstvackret.

Det är något speciellt med hösten och dess färger. Det gula, röda, bruna och gröna i en förunderlig färgprakt. I fredags var jag på tjänsteresa. Färden gick längs med 45:an och Göta Älvdalen. Trots gråa tunga moln och tidvis regnande (dock relativt lite vind) var det otroligt vackert.

Samma sak idag. Dessa färgsprakande löv som speglade solens strålar, slöjande dimmoln bland några trädtoppar, så otroligt vackert.

Nu säger väderprognosen att det ska bli kallare, till och med frost. Och med frosten brukar löven falla och den vackra hösten byts mot den intensivt mörka hösten. Men förhoppningsvis byts den mot en snöig vinter lagom till advent.

Blå Tåget

Dagarna bara går, vaknar, äter frukost, jobbar, åker hem, fixar och donar, tar en stund egentid och sedan är det sängen igen. Helgerna känns likadana bortsätt från jobbet. Känner mig tom på ämnen som känns intressanta att dela. Kan det vara hösten?

Har i alla fall provat på det fantastiska Blå Tåget! Om du ska åka tåg Göteborg - Stockholm/Uppsala torsdag till söndag och inte har jätte bråttom kan jag verkligen rekommendera Blå Tåget. Fina, varsamt renoverade 60-tals vagnar, en restaurangvagn med en bardel med pianobar och en restaurangdel med mycket god mat. När man ankommer Göteborgs centralstation på Fredag och Söndag möts man av säckpipeblåsare. Blå Tåget gör verkligen resan i sig till en upplevelse och inte bara en slogan.

Flytt

På grund av omorganisation behöver vi förtäta oss och jag behöver flytta ca 30 m, så idag har jag packat ner hela mitt kontor i lådor. Det blev 11 flyttlådor plus lite annat löst som inte fick plats i flyttlådor t.ex. datorskärm, återvinningsbyttor, papperskorg, skrivbordslampa, anslagstavla, växter, skrivbordsunderlägg mm.

Ska tillbaks till att sitta i delat kontor, vilket inte gör mig så mycket. I ca. 8% av mitt arbetsliv har jag suttit i eget rum, resten har jag suttit olika varianter av delat kontor. Den enda vana jag kommer att sakna från tiden i egen kupé är möjligheten att lyssna på egen vald musik utan lurar, men det gick bra förr i tiden, så det lär väl funka framöver också.

Operation

Idag var det då dags att operera bort en av alla leverfläckarna på ryggen. Tycker det är lite fascinerande hur olika samma ingrepp hanteras på olika vårdenheter. Idag var jag på den centrala hudenheten, innan har jag varit på en lokal hudenhet eller på vårdcentral, och mina första fläckar tog jag på en kirurgenhet, men det var sommaren -85 så det har jag inga detaljerade minnen utav förutom att ett av ärren sprack upp när jag tagit stygnen...

Idag fick jag först gå till ett omklädningsrum och ta av mig tröja och skor och sätta på mig en orange sjukhusrock samt klassiska blåa tossor på fötterna. Har aldrig hänt förr.
Sen blev jag hänvisad till operationssalen där jag även fick på mig ett blått hårskydd. Har heller aldrig hänt förut, omklädning och ingrepp brukar ske i samma rum, och jag tvivlar på att personalen haft hårskydd.

Det var tre stycken personal i operationssalen: en läkare, en sjuksköterska och ett biträde. Har aldrig haft fler än två förut.

Lade mig på operationsbordet och blev tvättad. Sedan ritade läkaren ut vart hon skulle lägga snitten. Har aldrig hänt förut.
Bedövning och ingrepp. När ingreppet var klart brände hon blodkärlen för att minska blödningen. Aldrig hänt förut. Sedan sydde hon, först inuti snittet med stygn som skulle försvinna av sig själv, sedan i huden med tråd som ska tas bort om två veckor. Detta har jag varit med om förut, men långt ifrån varje gång.

Sedan tejpades såret, vilket är normalt, men jag har aldrig sett en så stor tejp, det brukar vara flera små, och det lades ett tryckförband, det har jag aldrig upplevt förut. Tejpen ska sitta tills jag tar stygnen om två veckor, tryckförbandet ska sitta i tre dagar, och det får inte bli blött = ingen dusch. Tejpen bör heller inte bli våt, därför ingen fysisk aktivitet som gör att jag svettas förrän jag tagit stygnen, samt bara snabbdusch och då ska operationsområdet torkas med hårtork efteråt.

Sen när stygnen väl är borttagna är det risk att såret spricker upp igen, så ingen fysisk aktivitet på ytterligare 2 veckor, dvs totalt 4 veckor då jag inte får anstränga mig fysiskt. För att få ett så snyggt ärr som möjligt är det bra om man fortsätter att tejpa efter att stygnen är tagna, någon läkare har pratat om ett halvår...

Allt detta för EN borttagen leverfläck på ryggen, jag är glad att jag sluppit större ingrepp!

Måndag

Gjorde en fadäs på jobbet i fredags som inte hann bli färdig utredd/uppklarad innan hemgång. Hela helgen har gått åt till att fundera över detta (läs älta) och vad som skulle hända, vilka repressalierna skulle bli, om det blev några. Nu på andra sidan helgen kan jag konstatera att jag kom undan med blotta förskräckelsen. Och jag har lärt mig min läxa.

Tycker jag gör lite för många misstag nu för tiden. Det är inte likt mig. Eller så är det så att livet börjar bli så komplext att jag inte klarar av att rodda allt på samma sätt som förr. Bör nog ta mig en funderar på detta.

Annat som hänt sedan sist är en rolig ridlektion, firat systeryster, inställd medverkan i ridtävling på grund av halsont och andra influensaliknande symptom, A har haft premiärmatch i säsongens innebandyserie och det har varit traditionsenlig avslutning på fotbollen med barn vs. föräldrar-match, som barnen vann, A gjorde mål!

När man pratar om trollen står de i farstun...

I början av juni var jag på hudmottagningen och kollade upp mina leverfläckar. Jag har några stycken så jag brukar be någon kunnig kolla dem regelbundet.
Denna gång var det en mycket trevlig, social läkare med min typ av humor och med sig hade han en sommarvikare, även han mycket sympatisk. Resultatet av undersökningen blev att han rekommenderade att en fläck ska bort, inte för att den i sig själv var oroväckande på något sätt, hade den varit själv hade den fått sitta kvar, utan för att den skilde sig från de övriga fläckarna, stack ut, en så kallad "ugly duck" (ful ankunge).

Tid för operation kunde väntas tidigast i höst, och lika glad var jag för det, inte kul med operation och stygn m.m. mitt i sommaren (men med facit i hand hade det knappast spelat någon roll).
Har funderat någon gång då och då vart remissen kan ha tagit vägen, det brukar vara lång framförhållning, men tiden brukar komma ganska fort, men jag har inte hört någonting.

Idag stod jag och pratade med en kollega som i måndags var hos läkaren och redan hade fått tid för operation den 19/11. Tanken på mitt eget kommande ingrepp poppade upp, vi pratade lite om det, och jag konstaterade att det nog var dags att börja luska reda på vart remissen tagit vägen.
När jag kom hem låg det ett brev från landstinget och väntade på mig - tid för operation 9/10 - inte ens en veckas varsel. Återbuds tid?

Kvällen har ägnats åt att färdigställa årets sats av äppeldryck. Den blev god i år också, eller "superb" som S uttryckte det. Och medan jag saftade var A iväg på säsongens sista fotbollsmatch, det var nära på att det blev mål idag också. Det tar sig!

Höst

I fredags morse ringde klockan 06:30. Det gjorde den idag också. Skillnaden var bara den att idag var det natt när den ringde, inte morgon. Att det kan bli så mycket mörkare på morgonen över en helg hade jag ingen aning om. Det är väl bara att vänja sig... det är ju trots allt 1 oktober.

En bild från november 2011.